A Coruna till Cabo Finisterre

A Coruna är en trevlig stad och marina att ligga i medan jag inväntar rätt tid för att segla vidare. Att staden är och har varit en viktig hamnstad framgår på flera vis. Staden har i dag verkligen utnyttjat strandlinjen och gjord den tillgänglig för människorna. Fantastiskt att cykla eller vandra utmed kajerna med anpassade gång och cykelstråk just för att få uppleva vattnet och aktivisterna kring kajer och inseglingen från havet. För mig känns det lite extra att stå där och titta ut över bukten och vikens öppning mot Biscaya. -Där seglade jag in någon dag tidigare. Båtarna som jag ser komma inseglande ser så små ut mot den mäktiga kustlinjen och det öppna havet.

Den stora snackisen på pontonen där jag ligger med Link One är att det skett upprepade attacker från Späckhuggare de senaste två dagarna. Det som berör extra är att det skedde just utanför inloppet till A Coruna. Ena dagen fyra båtar som blev attackerade och förlorade styrförmågan eftersom rodren blev förstörda.  En av båtarna började dessutom ta in vatten. Nästa dag ytterligare två båtar, den här gången lite mer nordost ut, vilket tyder på att gruppen aggressiva Orcas sakta förflyttar sig bort från den rutt jag planerar gå. Alla har fått hjälp av ”kustbevakningen/sjöräddningen” och bogserats in till hamn. 

Vi fyra båtar som planerade lämna för segling västerut valde alla att avvakta ett extra dygn. Klockan 08.00, lite innan solen gått upp, lämnar vi marinan och motoriserar ut till kusten och på grund av den fortsatt svaga vinden blir det motorsegling nära kusten hela vägen bort mot Spaniens nordvästra udde. Vi följer kusten inom 3-5 nm som är den gräns som man anser späckhuggarna inte går innanför. Djupet skall helst inte heller vara över ca 40 meter. Under dagen följde jag den rekommendationen samtidigt som vinden så småningom tilltog och jag kunde segla i god fart mot Spaniens västligaste punkt, Cabo Finisterre. Det finns många länder som tydliggör sina västligaste uddar ut mot Atlanten. Andra världsdelar har alla sina viktigas utposter o uddar. Cape Horn och Cape of good hope till exempel.

Två av båtarna som lämnade A Curona på morgonen var SY El Cordero med Kenneth Pettersson samt Stefan Hugosson med sin SY Shaddock, som hade motoriserat mer än jag, hade sökt sig in i en vik efter att ha rundat Finisterre för att ankra. Jag följe efter och precis som jag ankrat och säkrat att det var bra ”holding” gick solen ner. Det är en fin plats med en sandstrand i dalgången mellan trädbevuxna kullar.

El Cordero och Shaddock gick vidare vid soluppgången i dag torsdag medan jag valde att ligga kvar ett dygn i väntan på vind. Nu fanns tid för lite fix så jag pumpade vår nya jolle. Den har legat inpackad sedan Sverige men nu när jag seglar kustnära med många ankringar är det på sin plats med en jolle så att jag kan ta mig in till land. Jag får se hur långa etapper jag gör. Blåser det rätt är det alltid frestande att segla längre sträckor även om man kanske seglar förbi intressanta ankringar… Så är det..

Här en länk till info kring Orcas. Jag har passerat rött ljus!

https://www.orcaiberica.org/recommendations

Hälsningar

Per-Erling