Porto Santo, intill Madeira

Porto Santo 10/10-22

Sedan senaste blogginlägget har jag kommit fram till Porto Santo. Seglingen från Nazaré gick lite snabbare än beräknat då vinden var till sin fördel hela överseglingen.

På Indiska Oceanen säger man att vågorna är jobbiga, som att vistas i en tvättmaskin säger någon. Jag tycker jag kände igen detta nu. En stor dyning som bara passerar men vindvågorna påverkar båten mer. Kommer dessutom dessa vågor från olika håll blir det lite jobbigt.

Fram till nu har jag avstått från att lägga ut fiskelinan men nu var dags. Nästan hela dagen passerade innan jag såg att det fanns något på draget som dansar ca 20 meter akter om Link One. Det som nu satt på kroken var inte stort nog för att utlösa knastret i rullen. Jag hade nämligen satt bromsen hårt ifall det skulle nappa, kanske en större tonfisk. Vanligtvis brukar fångsten ligga på kanske 5-10 kg men nu satt det en liten Bonito som bara var ca 30 cm, alltså inte stor nog för att dra ut lina från rullen.

Jag har fundera kring hur jag ska ta hand om en större fisk när jag väl fått den ombord. Det krävs ju plats för att rensa mm. Nu var boniton liten så jag kunde hantera den i en större hink. Själva filéandet kunde jag göra under däck, i byssan. Jag får fortsatt fundera hur jag ska hantera en större fångst. Stekt Bonito, som är en sorts tonfik, är fantastiskt. För ett enmanshushåll räckte den till tre måltider..

När det var cirka ett dygn kvar innan jag var framme inser jag att det kommer att vara mitt i natten som jag ska hitta en bra plats att ankra. Är det dessutom fler ankarliggare där redan vill det till att alla har ankarlanternor. Ryktet hade gått att det var otroligt många båtar som gjort precis som jag för att slippa Orcas. Hur många båtar skulle det vara som väntade i bukten jag styrde mot? Jag hoppades att det skulle vara molnfritt och att fullmånen skulle hjälpa mig. Så blev det också, det var ordentligt ljust kl 23 och jag kände mig lugn då jag rundade en udde och bärgade seglen. Maskinen startade och jag kunde i lugn och ro söka en plats för att fälla ankaret. AIS tillsammans med radarn  hjälper också. Fantastisk känsla att röja lite ombord och bara känna lugnet då ankaret sitter fint och maskinen stoppats. Ett stilla rullande kl 23.30, bra ankring och båten i ordning. Tänk att ligga här igen efter 45 år!

När besättningarna från båtarna ,som jag seglat någorlunda tillsammans över hit, träffades i caféet i hamnen hade vi alla samma uppfattning. En båt frågade mig om det ska va så här jobbig sjö hela seglingen över Atlanten till Karibien. Jag kunde lugna dom genom att säga att det inte blir så. Passaden är mer stabil, speciellt om man söker sig längre söderut för att gå över.

Tänk att det passerat 45 år sedan jag och besättningen på SY Alma Mater ankrade i bukten på Porto Santo. Då var vi två besökande segelbåtar medan det idag ligger ca 15 båtar till ankars runt mig plus ytterligare femton i marinan och hamnen. Då, 1977, fanns inte heller den hamn och marina som byggdes 1983. Då fanns bara en pir/brygga rakt ut från sandstranden. Den finns kvar men är bara en plats att vandra ut på. Nya hamnen ligger lite avsides medan den växande byn fortfarande ligger innanför den gamla piren. Tror nog byn är tre gånger så stor som 1977.

Efter att ha seglat ensam fram till nu kommer Maria hit på torsdag kväll för gemensam segling kring Madeira, över till Kanarieöarna samt några veckor bland de Kanariska öarna. Det ska bli fint att ses igen och dela de upplevelser som ligger framför oss.

Vy från Link One mot byn och piren.

Fin nedfart till det som tidigare var livsnerven för kommunikation till och från Porto Santo fram till att nya hamnen var klar 1983.

Den gamla piren som servade båttrafiken mellan Madeira och Porto Santo fram till 1983.

Hälsningar

PE