Panamakanalen och Stilla Havet

Sedan förra blogginlägget har Link One gått genom kanalen till Panama City på Stillahavssidan.

Det blev en lång väntan efter att kanalinspektören godkänt Link One. Tiden jag fick för transit blev den 27 april vilket innebar gått om tid till förberedelser eller bara vara.

Träffade Anneli och Björn Svendings som hade tid den 16 april så jag fick möjlighet att bli en av deras line handler på deras 44 fotare. Förutom ägarna var det jag och två unga tyska killar som lämnade marinan kl 04 på morgonen för att plocka upp supervisorn kl 04.30 som visade sig bli 05.00. Vi var tre båtar som slussade tillsammans. Innan första slussen surrades vi tre st i bredd. Väl i Gatun Lake gick vi alla för egen maskin till de tre slussarna som ledde oss ut i stilla havet, där återigen surrades tre i bredd inför de tre slussarna ner till havsnivån. Väl ute skildes vi åter åt och gick till en anvisat plats där line handlers och advisorn hämtades upp av en mindre båt. Även hyrda linor och stora fendrar lämnades. Kl 17 blev det dags för mig och en av de tyska killarna. att ta oss tillbaka till Shelter Bay Marina med Uber. Roligt att göra passagen utan egen båt. Det blir såklart med en lite annorlunda känsla men likväl intressant. Ser fram mot att slussa med Link One.

Jag hade lagt ut en trevare, mest på skoj, att det fanns plats ombord på Link One som line handlers. Det blev faktiskt ett antal som räckte upp handen och var beredda att flyga till Panama för att få vara med om en ”once in a lifetime experience”, att gå med en segelbåt från Atlantsidan till Stilla Havet. Jag hade redan två line handlers från andra båtar. Först att räcka upp handen var Peter och Magdalena Robsarve. Dom reste hela vägen från Sverige för att mönstra på ombord den 26 april. De hade hotell i Panama City vilket gav tid till viss anpassning till tid, minus sju timmar, och värmen. Med sig i bagaget hade dom IKEAs plastpåsar, ett nytt certifikat till båten, vattenfilter och en del guide- pilotböcker över Pacific som jag glömt hemma. Maria hade dessutom skickat med lakrits och wetexdukar:-) och lite till. Familj och släkt hade gått ihop och skickat med en drönare som födelsedagspresent. Ni förstår vilken högtidsstund det blev då Peter och Magdalena knackade på skrovet där jag låg i marinan.

Medan jag inväntade den 27 och innan Peter o Magdalena anslutit hann jag med att vårda allt rostfritt samt dyka runt skrovet med hjälp av den kompressor jag tagit med. Med en slang från kompressorn till en vanlig dykregulator/munstycke kunde jag byta anod på propelleraxeln, trycka in fett i nedersta roderlagret och dessutom hjälpligt borsta av hela skrovet från begynnande beväxning.

Det hela tog några timmar med avbrott för natten. Efter första dagen kom en kille från en norsk båt fram till mig och berättade att han sett en två meters krokodil en bit bort från där jag ligger. Hmmm, det kanske inte blir mer dykning tänkte jag, glad över att inget hänt.

Dagen efter gick jag en guidad tur runt den tidigare amerikanska armébasen. Guiden var en man som bott och vistats i området hela sitt liv. Jag frågade om det finns krokodiler även i marinan som ju ligger på havssidan om Gatun Lake med sitt sötvatten. Jo visst finns det krokodiler i marinan sa han. Förstår ni hur jag kände mig?….. Men dom är helt ofarliga la han till efter ett tag. Du kan lugnt fortsätta att jobba i vattnet. Det blev alltså en andra dag då jag rengjorde botten som ju hade börjat få beväxning på grund av det varma vattnet.

När det bliv tid för Link One att slussa gick vi ut från marinan kl 13.00 den 27 april. Jag fick ett meddelande från min agent att advisorn/lotsen (är båten kortare än 65 fot räcker det med en advisor) skulle komma 14.30. Jag visst att det skulle bli senare så vi ankrade och för vänta. Jodå, kl 15.00 kom en lotsbåt som gick till oss tre båtar som var planerade att gå tillsammans. Jag blev lite förvånad när det visade sig att vi skulle surras långsides intill en 125 fots superyacht. Link one är 39 fot! När det så var dags att binda ihop oss kände vi oss väldigt liten. Det kändes lite oroligt att vi skulle hantera den aktra linan som höll oss tre båtar på plats i slussen På bb sida om superyachten låg en 45 fots katamaran och på sb sida akteröver låg vi. Personal på kajen kastar en tunnare lina med boll som landar ombord. Viktigt att inte träffa våra solpaneler så kastet hamnar på fördäck. Sedan knyter vi fast i den grövre linan som vi har. Personen på slussidan drar sedan upp linan och lägger på en pollaren.

Hela uppdraget är att vi tre båtar ska ligga mitt i basängen och inte utmed sidan på slussen. Enormt viktigt att hantera linorna då strömmen är kraftig samtidigt som vattnet sjunker eller stiget ca åtta meter. Det blev verkligen full koncentration ombord på Link Ones akter. Eftersom vi var så korta fick superyachten hantera den främre linan.

Det hela gick bra och efter en övernattning vid en boj var vi framme i Panama City kl 16.00.

En mindre båt med utombordare mötte oss för att ta hand om linor och fendrar vi hyrt samt hela min besättning. Helt plötsligt var jag ensam. Det blev ett hastigt farväl vilket kompenserades av att Peter, Magdalena och jag fick en eftermiddag tillsammans i Panama City dagen efter. Link One låg till ankars i lugnt vatten.

I skrivande stund har jag bunkrat färdigt samt klarerat ut från Panama. I morgon den 4 april går jag ca 35 nm till Las Perlas där jag vill göra ny dyk och slutföra rengöring av botten. Sedan blir det spännande att segla ut mot och runt Galapagos. Fortsätter lite ytterligare söderut för att hitta vind och ström som ska föra mig till Franska Polynesien. Tror det kommer ta ca fem veckor att segla de 4000 nm. Jag har inte bestämt mig för vilken ö jag ska gå till ännu. Vindarna får guida mig.

Jag har en tracker där jag lägger ut kortare texter kring ditt och datt. Kolla:

https://forecast.predictwind.com/tracking/display/SV-LinkOne/

Nedan bilder.

//PE och Link One