Framme i Vanuatu

Port Vila 21 maj 2024

Tiden går fort när dagarna och dygnen fylls av upplevelser och intryck. I skrivande stund ligger jag i Port Vila på på ön Efate i Vanuatu. 

Först en tillbakablick sedan senaste blogginlägget.

Som jag skrev senast eglade upp från Whangarei för att tanka och klarera ut i Opua som ligger i området som heter Bay of Islands,. Allt gick bra med tankning och klarering, fick mina 15% GST (moms) insatt på kontot. I mina underlag till Customs hade jag satt 10.00 som avgångstid, det blev faktiskt 09.45. Rätt nöjd med morgonens uppdrag seglade jag för bara genua ut mot öppet hav. Väderprognosen lovade undanvindar hela vägen upp till Vanuatu. Bra prognos/väderfönster så det kändes fint på alla vis även om det lovades våghöjder på i snitt en bit över fyra meter. 10-12 sekunder mellan vågtopparna så det skulle inte bli några problem. 

Det blev lite skumpigt när våg- och vädersystemen möttes efter att jag passerat norra NZ, men helt hanterbart. Vi fick en fin gång i stort sett hela vägen till ön Tanna i Vanuatu. Körde watermakern och fyllde båda tankarna. Min vattengenerator leverade bra med el även om det var mulet..

Nu när båten seglade så fint passade jag på att läsa in mig ytterligare om Tanna och de två platserna med ankringsmöjligheter. Lenakel på västra sidan är den ort som står som ”port of entry”. Den hade jag därför angett som min ankomstdestination. Nu efter ytterligare funderingar, inte minns då jag insåg att ankringen skulle bli svår pga vind och vågriktning. Därför skrev jag till customs och anmälde att jag istället avsåg gå till Port Resolution på andra sidan Tanna. Jag hälsades välkommen att gå dit istället men att inte lämna båten förrän jag klarerat in. Customs skulle komma till mig sa dom. Den 16/5, efter dryga 1000 nm rundade vi udden och gick in i den skyddade viken Port Resolution. 

När det är dags att ankra snirklar jag runt för maskin för att besluta om bästa plats att låta ankaret gå ner. Fyra andra båtar låg redan ankrade och då gäller det att hamna rätt så att alla jag inte kommer fel när vinden skiftar riktning. 

Nu händer det som inte får hända. Min gearbox börjar rassla då jag lägger back för att undvika ett korallhuvud och jag inser att att omedelbart måste ankra. Lyckas i stort sett driva till en bra position för att ankra. Allt gick väl, kanske lite nära en anna båt men fullt acceptabelt. 

Nu befann jag mig alltså långt ifrån hjälp med att fixa eller byte växellåda. Känslan av hopplöshet infann sig givetvis men vad göra annat än att söka efter bästa alternativ. Att gå tillbaka till NZ där jag redan visse vem som skulle kunna göra jobbet kändes motigt inte minst med tanke på vindriktningarna.

Jag bad vår son Rasmus googla efter möjlig hjälp i närområdet. Han svarade lite senare att jag hade tur för det finns en Yanmar verkstad i Port vila i Vanuatu. Fantastiskt om det verkligen stämde. Jag skrev ett mejl till Port Vila men fick tillbaka att den adressen inte fanns… Jag valde då att ringa via Skype (jag hade fixat ett sim kort under dagen) och fick kontakt med en hjälpsam kvinna som kopplade samtalet till Alex, en man som bott i Vanuatu i över trettio år och drev nu sitt företag som bl a var Yanmar experter. Alex lugnade mig och sa att det där skulle han fixa. Kom bara hit så kikar vi på skadorna. 

Just efter min ankomst till Port Resolution fick jag kontakt med en kille i land som är lite av en sammanhållande länk mellan oss yachties och myndigheterna i Lenakel. Hav fixade en terränggående pickup som skulle ta oss seglare till Lenakel dagen därpå. Det blev en helt otrolig färd genom  ett i stort sett väglöst skogs- och vulkanlandskap. Se bilder nedan.

Efter att vi kom fram växlade jag pengar, köpte ett sim-kort och besökte Customs och Immigration. Allt gick fint så det blev tid över för ett besök på marknaden innan färden tillbaka till Link One. Den turen var längre och gick utmed kusten runt ön. Det var en väg som Kina bygger i utbyte mot bl a fiskerättigheter. Kina har en allt större närvaro i västra Pacific. 

Tillbaka till problemet med min havererade gearbox. Nu var även Australien engagerad i mitt problem via Alex. Jag fick flera mejl med frågor kring allt som rörde maskin, gearbox och propeller. Jag kände mig nu ganska lugn och såg att jag inte behövde återvände dryga 1000 nm ner till NZ. 

Efter bara två dygn i Port R seglade jag vidare de 135 nm till Port Vila. Fin segling med akterliga vindar vilket förde med sig att jag var tvungen att sakta ner för att inte komma fram i mörkret. När jag rundade udden försvann vinden och jag seglade i en knop i blankvatten. När jag närmade mig ankringen eller, att ta en mooring boj, kom två jollar ut för att bogsera mig in till just en mooring. Det var jollar från två båtar jag mötte i Port R och som seglat dagen före mig. Dom visste att jag var utan maskin. Härligt med vänner.

I går, andra dagen här, spenderade jag med Alex ombord på Link One samt i hans verkstad. Alex har fyrtio anställde som jobbar med att serva livbåtar men också importera traktorer mm. Alex är en sann äventyrare och har bl a bott och jobbat i Papua New Guinea i åtta år. Hans kontor var fullt med minnesföremål och gamla fartygsdetaljer fån hans år i Pacific. Fantastisk man och inne på sitt sjuttiofemte år.. Jag tror nog jag återkommer till Alex i kommande bloggar.

Så även om jag har en havererad växellåda är jag på bra humör. En stor och bidragande orsak är att jag träffade min och Marias vän Mercy Daniels samma dag jag kom hit. Vi träffades första gången när vi var här 2017. Jag mötte Mercy och hennes vän Larisa vid dinghy dock. Fyra timmar senare rodde jag dom tillbaka, nu fylld av vårt möte. Se bild nedan. Vi har blivit uppgraderade till att ingå i hennes familj. Stort.

Så trots tekniska problem, allt väl ombord.

Seglar utmed Tannas kust efter drygt 1000 nm efter att vi lämnade NZ.

Ankrat i Port Resolution.

Den provisoriska yacht cluben. Den tidigare byggnaden förstörde av senaste orkanen. Nu bygger man en ny i takt med att besökande yachts donerar pengar.

Har används de gamla kanoterna fortfarande. Just som det ljusnar ligger dom ute i viken för att fiska.

Dags att fara över till andra sidan ön för att klarera in mm. Transporten nyttjas av besökare och locals.

Hör gäller det att hålla i sig. I bästa fall två hjulspår.

Vid en fyrvägskorsning fanns en rondell.

Den aktiva vulkanen präglar delar av ön.

Ett kort stop i det ökenliknande landskapet. Röken från vulkanen syns på långt avstånd.

Marknaden i Lerakel. Samlingsplats för alla.

Nu mellan Port Resolution och Port Vila på Efate med trasig gearbox.

Här får jag hjälp av två jollar för att ta mig till mooringen. De anlände till Port Vila före mig och visste att seglade ut fungerande maskin.

Möte med Mercy (just bakom mig) som vi lärde känna då vi var här med Nerthus 2017. Kärt möte nu några år senare. i dag följde Larisa med ombord på Link One.

Alex vid sitt skrivbord.

Butik eller museum? Lite av båda tror jag.

Den här bilden la Mercy ut på FB.. Family!

//PE