Upplevelserna fortsätter

Fortsättning från föregående inlägg…
Nu vet jag hur det hänger ihop med den mjölkiga vattenytan. Det är det söta smältvattnet som flyter ovanpå det salta vattnet. Vi tog en tur med jollen uppför floden som leder från glaciären. Vattnet i floden var också helt grå-blåaktigt, vi såg inte botten ens när jollen fastnade på uppgrundningarna. Dessvärre kom vi inte så långt eftersom strömmen var på tok för stark men det var ändå en intressant tur. Jag smakade på vattnet inne i viken där vi ankrat, det var sötvatten i ytskiktet eftersom sötvatten flyter ovanpå det salta. Märkligt att se hur det klara saltvattnet blev synligt så for jag rörde runt med jollens åra.

Vi försökte komma till kojs någorlunda i tid eftersom den nya dygnsrytmen innebär att vi stiger upp kl 06.00 för att innan frukost komma iväg medan vädret är bra. Middagen blev en korv och grönsakswok med ris och stekta tomater. Jag hittade ett halvt kålhuvud som lyckats undkomma matlagningen sedan innan vi lämnade för Antarktis. Strimlat tillsammans med lök och vitlök blev det riktigt bra. En bit gammal ost på tomaterna samt dragon som det finns mycket av i förrådet.

30 januari
Morgonen började vid sextiden med att vi bara fick på oss kläderna för att sedan lossa landförtöjningarna och lätta ankar. Helt stilla på vattnet och medström. Om jag försökte fotografera fåglar på väg till och från Antarktis försöker jag nu få bilder på vattenfall som på båda sidor av Beagle Channel störtar ner från de snöklädda bergen som omger oss, då vi för motor sakta glider fram i den sagolika miljön.

Vi möter två fartyg på väg mot dagens ankringsplats, en fiskebåt och ett kryssningsfartyg. Kryssningsfartyget ser så litet ut under den massiva bakgrunden, trots att hon är tvåhundra meter lång enlig AIS. Dagens mål heter Caletta Beaulieu och innebär ca 20 Nm färd. Vi passerar ett par glaciärer och flera stora vattendrag och vattenfall.

När vi ska gå in genom en ganska smal öppning i ett grus- och stenrev måste vi gå efter radarn. Vi har tre olika GPS:er, alla med olika program och kortleverantörer och samtliga visade helt fel. En av dessa visade fel på en Nm. Nu vet vi också att GPS-signalerna verkar vara bristfälliga. Det hela gick bra och vi har ankrat vid en halvö som heter Punta Storaker, jo den heter faktiskt så. Man kan nästan tro att det vara gotlänningar här före oss 🙂 Fjorden heter Pia och viken Caletta Beauliu.

Just som vi rundade Storaker möttes vi av fem delfiner som glatt hälsade oss välkomna genom att vilt leka runt Arianna. När vi närmade oss ankringsplatsen kändes det som dom ville visa oss den bästa platsen. Väl skyddade från alla vindar blickar vi ut mot 2500 meter höga toppar och två glaciärer som ”rinner” ner i fjorden. Lösa isklumpar (glowlers) lossnar hela tiden och driver ut från iskanten. I Antarktis var vattnet nollgradigt och isen smälte långsamt medan här är vattnet 8-9 grader vilket gör att vi inte har några problem med is, i alla fall inte där vi ligger nu.

Då vi startade tidigt i morse kom vi fram i god tid på dagen. Vid lunch klättrade vi upp på en höjd. Vilken utsikt! Fjorden, ankringsplatsen, glaciären och en bit bort ett 2500 meter hög bergstopp, insvept i solbelyst kallt dis. Väl nere igen letade vi efter det träd som skulle finnas vid stranden, ett träd där seglare satt upp små brädbitar eller annat som diskret berättade om att man varit här. Hittade bara en liten brädbit som fästs på en trädstam med inskriptioner av en yacht som var här december 2013. I kväll är det Arianna som kommer upp med dagens datum.