Bermuda till Flores, Azorerna

Att segla mot Europa på norra Atlanten är lite av en utmaning när det kommer till väder, vindar och ström. Ständiga väderomslag på grund av hög och lågtryck som påverkar förhållandena på dessa nordliga breddgrader. 

Vi var fem båtar som lämnade samtidigt för att segla mot Azorerna. Sedan några dagar tillbaka hade vi tittat på väderkartorna och vi hade lite olika strategier. Efter att vi anmält våra intentioner att lämna  St Georges till Bermuda Radio och passerat ut via Town Cut delade vi upp oss i två grupper. Jag och Tin Lizzy ville norrut för att säkerställa att vi kom på rätt sida av högtrycken men ändå inte för långt norrut och in i lågtrycken och lynnigt väder.

Första dygnen innebar en del squalls med regn och åska. Jag knäckte tyvärr en spirbom nattetid då en kraftig squall drabbade Link One medan jag sov. Jag hade rullat inhälften av både stor och genua men omständigheterna var trots det för tuffa och olyckan var ett faktum. Jag kunde snabbt reda ut situationen och resterande segling fick bli med min andra bom. Jag hade ju två likadana bommar. Efter att under dagen som följde borrade ur popnitarna som höll ändbeslagen på plats och behöll beslagen medan den knäckta delan fick gå till havets botten. 

Under nästa natt blixtrade och dundrade det ordentligt och jag la datorer och telefoner i micron och spisens ugn för skydda elektroniken. 

Vi fortsatte vidare mot nordost och fick en bra medström under flera dagar. Vindarna blev mer stabila medan båtarna som gick mer raka kursen mor Azorerna hamnade i högtyckets svaga vindar. När det var ett dygn kvar blev även vi drabbade av svag vind eftersom Flores dit vi ville, och ligger mest västerut i Azorerna och i vår kurs, låg mitt i högtrycket.  Ön ligger ju dar den ligger så det var inte mycket annat att göra än att acceptera och sparka igång maskin kvällen innan vi var framme. 

Nu när vi var i Europa var det dags att kicka igång det svenska SIM-kortet. Var är nu telefonen som under hela seglingen från Sverige haft just det SIM-kortet. Under tre år har jag haft  den på en viss plats eftersom jag kollat SMS ibland. Nu när det var dags att använda den för internet mm var den försvunnen. Irriterad letade jag igenom alla platser som jag kunde föreställa mig att den hamnat på. Vilken logisk plats kan jag ha använt. Efter två timmars frustation kom jag på att det åskade för en och halv vecka sedan. Micron!! Jo så var det. Den hamnade ju där för att skyddas. 

Nu när vi nästan var framme och havet var lugnt började jag städa upp i sittbrunnen. Det lugna havet fick mig att slappna av medan jag tog hand om ett skot. Plötsligt kom en lömsk våg och ryckte undan fötterna för mig och skotet jag höll i inte var sträckt så jag föll andlöst bakåt och landade i en av vinscharna. Den träffade mig i ryggens högra sida. Lyckligtvis klarade jag ryggraden och huvudet. Jag blev rädd eftersom jag tappade luften och kände mig oförmögen för en stund. Nu repade jag mig snabbt men smärtan fanns där.  Första ”olyckan” på tre år.

Ön Flores är grön och frodig, bergig med branta stup ner mot havet.  Jag fick en känsla av Pitcairn när jag rundade södra udden innan hamnen och ankringsplatsen uppenbarade sig.

För några år sedan förstördes hamn och marinan av en orkan. Delar är av den stora vågbrytaren är reparerad men marinan och yttre vågbrytaren är fortfarande förstörda. När jag ser hur stora betongkonstruktionerna brutits i delar förstår man vilka krafter naturen besitter. Några yachter kan förtöja utmed kajerna men pontoner mm är fortfarande borta. Jag har valt att ligga för ankar i skydda av resterna av den yttra vågbrytaren.

Nu har jag varit stilla och vilat ryggen i två dagar så i morgon ska jag göra en utflykt tillsammans med vänner från andra båtar. Fem tyskar, en soloseglande Kiwi och jag. Ska bli intressant att se öns storslagna natur. 

Förmodligen seglar vi vidare de 130 nm till Horta på söndag, framme måndag. Vindarna styr vilken dag vi går vidare.

Nu redo att gå ut genom Town Cut på Bermuda. Hej då Saint Georges.

Vid ett tillfälle var jag tvungen att ropa upp ett 199 m långt fartyg som hade en kurs som innebar att vi skulle mötes nära varandra. Se hur fartyget girar för lilla Link One, den röda symbolen.

Det blev kyligare vartefer vi nådde nordliga latituder. Kvällarna var fina.

Dags att baka. Surdegen på bra humör.

Mums.

Land i sikte. Flores.

Link One är en av båtarna bakom mig.

Så här ser yttre vågbrytaren ut efter orkanen för några år sedan.

Fint läge för en skola.

Fint att se att man är mån om ön.

Äntligen… Det blev en Solero.

Peter, Iain och Christoph innan maten serverades då vi sågs för en gemensam middag efter ankomst till Flores.

//

Hälsningar från Azorerna, en ljus sommarkväll.