Cuxhaven till Dover

Efter några bra dagar i Cuxhaven seglade jag non stop till Dover. Galet mycket att hanterade när det gäller trafik och vindkraftverk.

Jag blev några dagar i Cuxhaven för att invänta bästa vädret för sträckan till Dover. Det fanns sedan några dagar ett bra väderfönster för Nordsjön men jag ville ju längre och helst till Dover. Dover är enbart ett hamnstop för att ladda inför Engelska kanalen. Lördag hade sett bra ut försegling men nu förbättrades utsikterna och tittade jag på hela sträckan skulle torsdag kväll vara bra, också med tanke på tidvattenströmmarna förbi sandbankarna utmed Elbes mynning ut till Nordsjön. Sagt och gjort, kl 18.00 la jag ut och fick bra fart ut i mörkret och så småningom Nordsjön. Jag visste att första dygnet skulle präglas av kryssbog men det tog jag eftersom jag trodde på mer öppen vind senare. Fast det måste jag erkänna att kryssa i motström (medström blir ju motström så småningom) och se de usla kryssvinklarna i spåret är tufft. 

Spännande blev det att hålla reda på all trafik som går in o ut från Kielkanalen, Hamburg och Cuxhaven samtidigt som sandbankarna lurar utmed seglingsbart vatten. En gång blev jag uppringd via VHF av trafikövervakningen som ville göra mig uppmärksam på två stora fartyg som skulle lämna lots i min omedelbara närhet. Jag var nere i båten för att kolla läget inför ett slag precis då jag blev kontaktad så jag kunde lugnt meddela att jag såg fartygen och just skulle slå. Allt väl och jag önskades fortsatt trevlig seglats. Bra med uppmärksamma trafikövervakare.

För att komma en bit utanför de mest trafikerade lederna västerut gjorde jag ett slag norrut men i motströmmen blev det mer nordost och jag nådde Helgoland innan jag kunde vända nosen rakt västerut igen. Blev ett långt slag och jag fick möjlighet sova några 20-minutersetappper. Sätter klockan på ringning var tjugonde minut även då jag är vaken. Det är en ren säkerhetsåtgärd om jag skulle råka somna, vilket skulle kunna vara ödestigert i trafikerade vatten eller då det är nära till land.

Jag visste inte att det fanns så stora vindkraftparker till havs. I mörkret blinkar stundtals stora delar av havet av röda ljus. Det är inte hundra vindkraftverk utan kanske femhundra som är uppförda  tillsammans som stora öar ute till havs. Bra plats kan jag tycka istället för i land. Mitt bland verkan står det en typ oljeplattform som förmodligen huserar alla dom som sköter anläggningen. Erfarenheten blev att havet är fullt av aktivitet, inte bara fartyg utan också energiproduktion som inte är olja eller gasutvinning. För min del betydde det ständig uppmärksamhet.

Mest intensivt blev det utanför holländska kusten med sina stora hamnstäder. Holländska vindkraftparkerna var vad jag tyckte ännu större än de tyska. Dock kunde jag notera att de tyska verken snurrade medan de holländska syntes ha ca 5-10 % som stod stilla i vinden. I mörkret passerade jag Rotterdam, en av Europas största hamnar, och hamnade i zoner av trafikreglering. Det blev intensivt att sitta under däck och segla med autopilot samtidigt som jag följde allt som skedde där ute med hjälp av AIS och radar. På datorns sjökort fick jag bra bild av all trafik direkt på sjökortet. I kortet finns all information om trafikleder och områden för ankring och möte av lots mm. Mitt mål var att hålla mig undan så gott det gick.

Så här ser en korsning ut till havs. Väl markerat och det är bara att se sig om ordentligt innan man passerar. Ni ser Blue Puffin med sitt röda stack efter sig.
Dom andra rödmarkerade fartygen ligger till ankar och jag ser avstånd mm till fartyget rakt framför oss i rutan till vänster

Det ser trångt ut med alla ankarliggare men skalan förvränger en del. Det fanns gott om plats för mig att segla igenom området. Bättra när fartygen ligger stilla:-)
Ni ser ett streck efter fartyg som gör fart där de håller sig på markerade leder.

Allt förlöpte bra och jag fick bara kontakta ett fartyg vid ett tillfälle för att säkerställa att vi var överens om vem som gjorde vad i den vid det tillfället trånga leden. Det fartyget hade just lämnat lotsen och girade och ändrade fart på ett sätt som gjorde mig osäker. Allt gick bra och det 250 m långa containerfartyget gick akter om mig. An annan gång blev jag tillfrågad om jag kunde gå akter om ett fartyg som just lämnade sin ankringsplats. Givetvis svarade jag ja på frågan och släppte fram fartyget. 

Sista biten från franska kusten över kanalen till Dover gick utmärkt i den sydostliga vinden, den vind som jag spanade in redan i Cuxhaven. Nu var det spännande om den skulle stå mig bi hela vägen fram.

Den långa piren vid Dover samt en glimt av de vita klipporna som skiner så vackert när solen skiner. Tyvärr mest mulet då jag kom.

Jo så blev det även om den vid ett tillfälla avtog illavarslande men repade sig och jag kunde gå in bakom pirarna och och snirkla mig in till marinan. Framme! Lite roligt att känna till hamnen eftersom vi låg här med Nerthus hösten 2015.

Konstigt. är det bra jag som seglar nu. Tomt på väntebryggan.

Som prognosen ser ut nu kommer jag att bli kvar här fram till helgen eftersom vindarna är starka och definitivt från fel riktning. 

Första dagen var fin med blå himmel och stilla. Nu är jag inne på andra dagen med kraftig vind och regn. Jo, jag är nöjd med att ligga i den skyddade hamnen/marinan.

här ligger vi fint inne i den skyddade hamnen. En slussport begränsar tidvattnet till några meter. Porten öppnat tre timmar inna och stänger fyra timmar efter högvattnet.

Jag vecklade ut min cykel i går och fick en trevlig tur runt Dover innan regnet kom på sena eftermiddagen. Borgen uppe på berget vakar fint över Engelska kanalen och hamnen. Mycket historia här där kanalen är som smalast. 

Ett besök till London vore trevligt, bara vädret blir torrare.

PE