Juletid bland öarna på Kanarieöarna

Här bjuder Maria på ett blogginlägg.

Efter att jag landade på Lanzarote, i staden Arrecife, har PE och jag efter en ovanligt lång höst äntligen uppnått vårt mål: Att få ett vardagsliv i ett varmare vinterklimat.

Som ni kanske har läst fick PE ingen båtplats i Arrecife. Efter några dygn i hamnen Puerto Calero,  strax söderut, seglade vi till en liten ö (ett naturreservat) nära vulkanön Fuerteventuras bästa surfstränder. Klart vatten, skiftande i vackert blågröna färger, ca 18’C, lockade till vinterns första bad. Inte varmt..men skönt efteråt i solen som värmde!

Vi fortsatte längsmed den östra sidan av Fuerteventura. Vi seglade in i en fiskehamn med genuint liv, ovanligt små fiskebåtar, blå- eller rödmålade, en fiskeindustri med fryshus och en fiskrestaurang i samma byggnad. Folket i staden lever sitt vardagsliv bl a på cafeér längsmed strandpromenaden, handlar i matbutiker som heter Eurospar eller SuperDino men den stora insikten för oss var att där varken fanns turisthotell eller turister. Jo, en sort finns, sådana som vi..seglare. På de två flytbryggorna (pontonerna) i seglarhamnen ligger flera andra långseglare. Bl a tre båtar med flera barn ombord. 

Vi har börjat umgås med Tony från Åland. Han har under flera år sett till att vistas i det varmare vinterklimat som Kanarieöarna erbjuder. Han har även en kunskap i svetsning, något vi drog nytta av för att få ordning på vår vindgenerator. Stången har vibrerat en aning när propellern snurrar och ett glapp i en led hade uppstått, vilket nu är åtgärdat tack vare Tony.

I samma veva kunde PE laga kapellet över Tonys sittbrunn. Symaskinen ombord på Blue Puffin tål att sy i grova tyger och dessutom har vi verktyg ombord för att slå i nya öljetter/metallringar.

Vi trivs så bra i Gran T att vi stannar i tio dagar. Vi har haft två dagar med hyrbil och sett de norra delarna där vind /våg/ kite surfare är de stora sporterna. Stadig vind, klart vatten, långa sandstränder blandat med hotell för ”all inclusive turister” lockar surffantasterna att resa dit. 

Jag tycker det är underligt att det finns så mycket ljus sand på en vulkanö där all annan mark är svart men snart får jag lära mig att sanden har blåst dit från Sahara. Det ni!  Västafrika ligger nära, bara 90 km från Fuerteventura. Jag är glad att det inte var sandstorm de dagar vi var där. Jag har hört att, när det inträffar, kör plogbilar för att hålla kustvägen öppen för biltrafik.

Vi lär oss lätt att hitta i den lilla staden Gran Tarajal. Järnaffärer (och båt) är PE:s favoritbutiker. Det finns 4 st i Gran T. Den första vi dök in i verkade först mest ha krimskrams, men när ögat lärt sig söka fanns en hel del bra saker. Den kvinnliga ägaren pratade enbart ”espagnol” så det blev ett och annat besök även för mig där…eftersom jag förstår lite mer spanska än PE. På Lucia 13/12 frågade jag om de firar dagen på något vis. Förvånat tittade hon på mig och kollade i sin almenacka. Jo där stod namnet Lucia, minsann.

No fiesta hoy…inget firande idag, konstaterade hon. Då berättade jag om ljusfesten och Lucia i Sverige. Ah du är sueca, från Suecia! ” Jag har varit i Estocolmo i maj månad. Fantastico. Jag älskar Estocolmo.” Ja, ni fattar, det känns välkomnande att handla hos henne sedan dess.

Vi fick, som sagt, en bonito (randig tonfisk) på kroken under seglingen ”Islas Lobos” till ”Gran Tarajal”. Vi har ätit fisk under fyra middagar så nu avrundade vi det hela med att äta det sista som tonfisksallad med ägghalva till lunch. Vi har inte brytt oss om att äta på hamnens fiskekrog, som ni förstår.

De långseglare som har legat på samma ponton som vi, har dag för dag seglat vidare. Väder och vind nu är bra för segling väster- och söderut. Ett engelskt par har seglat vidare mot Las Palmas. Ett franskt par har seglat mot Kap Verde. Tony lämnar sin båt ett par veckor för att fira helgerna i Sverige o på Åland. Sista kvällen äter vi därför tillsammans på hamnkrogen. Den är välbesökt, flödande spanska pratas. Tony, som har levt här en längre tid, känner till både krogen och fiskindustrin som finns på baksidan av samma byggnad. Han hör ljud som tyder på att de  lokala fiskebåtarna kommer in. Kl är 19-20, det är kolmörkt. En aktivitet med fiskebåtars motorljud, ivriga samtal på spanska, ljudet av en mini gaffeltruck som kör fångsten för invägning och märkning. Familjen, kvinnor och barn, deltar vid invägningen. Vågen visar mellan 200-300 kg per fisk!

Trucken transporterar dessa monster till fisk vidare till kylrum eller lastbilscontainrar där fisken varvas med iskross. Troligen körs den vidare till auktion dagen därpå.

Titta här vad vi fick se. TONFISK fångad på krok. Här ägnar man sig åt hållbart fiske och man får inte använda nät.

Här kommer de tre vise männen med sina gåvor.

God Jul // Maria

Här fortsätter Per-Erling

Efter bra dagar i Gran Tarajal på Fuerteventura , som Maria beskrev ovan, bestämmer vi oss för att gå vidare till Gran Canaria. Ett bälte av stiltje eller riktigt svaga vindar har sedan några dagar legat i gränsområdet mellan den nordvästliga vindarna norröver och den nordostliga passadvinden söderut. Kanarieöarna ligger just  i det området. Mellan Fuerteventura och Gran Canaria sa prognosen att det ändå skulle bli bra nordlig vind under natten.  Vi bestämde oss därför för att lämna Gran Tarajal på eftermiddagen och anlända till Puerto Rico på södra Gran Canaria på morgonen dagen därpå.

I sjöbris på ca 4-5 ms och helt platt hav seglar vi utmed den karga kusten och passerar fyren vid Morro Jable på nära håll. Vi hör vågornas dån mot sandstranden samt musik från de många barerna i turistpalatsen. Skymningen bjuder på avtagande vind och sedan vindskifte till frånlandsvind, den vind och riktning som kom att råda under natten. Vinden kan snabbt öka bland öarna så vi väljer två rev i storen samt att skifta till focken. Alltid bra att minska segel inför natten. För att inte komma fram för tidigt är vi nöjda med att göra 5-6 knop. Sjön bygger på till ca 2,5 m och Blue Puffins förstestyrman Fredag förde oss galant över de 90 nm på öppet hav och under en sprakande stjärnhimmel. Maria och jag delade upp vakter på tre timmar och vid midnatt fick Maria ansvaret att bevaka kurs, våra segel, spana efter andra yachter samt fartyg som går i en på kortet markerad led. Jag som seglat solo ner till Kanarieöarna fick tre timmars obruten sömn under segel. 

Fyren på Fuerteventuras sydligaste udde var synlig akterut fram till att vi kunde skönja den upplysta himlen över Gran Canarias alla hotell. Lite närmare kusten avtog vinden och vi fick sakta i och i lång dyning glida ner mot vårt mål. Klockan tio gick vi in i hamnen efter lite förvirring kring vilken öppning i vågbrytaren vi skulle välja. Fanns inte heller någon info kring vilken plats vi skulle gå till väl inne i hamnbassängen. Ofta finns det en väl markerad reception-pontoon att lägga sig vid. Efter en lite förvirrad dialog via VHF-radion blev vi anvisade att gå till tankstationen där vi i oroligt vatten kunde ligga medan jag checkade in och fick en plats anvisad vid en ponton. Vi backade in mellan två båtar och hämtade upp två slemmiga tampar som gick till bojstenar. Maria fick lyfta ombord de två beväxta tamparna och ta hem så mycket hon orkade och sedan göra fast dom i fören.

Så här ser det ut där vi ligger bland de andra båtarna. Lite trångt men helt okey.

Efter sedvanligt fixande med förtöjningen och att få Puffin fin efter seglingen tog vi en promenad runt i hamnen. Lite speciell känsla att gå på kajen som vi låg vid med Alma Mater inför avseglingen till Caribbean 1977. Det var en ganska öde plats då men är nu helt bebyggd med hotell och restauranger.

Alma Mater I Puerto Rico 1977

här står vi på samma plats som Alma Mater låg vid 1977. Lite mer bebyggt nu!

Vi visste att Nette och Patrik Lind har en lägenhet här så vi sökte dom på mobilen. Det visade sig att deras lägenhet låg alldeles nära Puffin. Gotlandsflaggan vajade på deras altan så det blev en lätt uppgift att hitta till dom. Under tiden vi och dom var på Gotland i somras hann vi inte ses men nu blev det av. En fika på eftermiddagen samt middag på indisk restaurang på kvällen… Tack för en minnesvärd upplevelse.

I går den 23 dec sågs vi i vår sittbrunn för en öl och nybakat bröd. Utöver Patrik o Nette kom också Per och Anki Nilsson som vi känner från Gotland. Gissa om det fanns mycket att skratta och tala om medan solen gick ner.

God Jul // PE