Tazacorte och segling till Santa Cruz de Tenerife

I sjutton dagar blev vi kvar i Tazacorte på La Palma. Nu i skrivande stund är vi tillbaka till Santa Cruz de Tenerife efter 170 nm kryss.

Mikael och Ingela kom förbi Blue Puffin ngn dag efter att vi anlänt till Tazacorte. Vi hade sett deras båt men inte noterat någon ombord. Nu kom dom för att säga hej, trevligt. Dom med sin 45 fotare Navillus låg en bit ut på samma ponton som vi. Vi pratades vid en stund och vi berättade lite för varandra kring seglingarna till Kanarieöarna och varifrån vi är i Sverige. På morgonen dagen dagen därpå kom Mikael förbi oss för att berätta att han hade en kompis som delvis bor på Gotland och som sa att den enda gotlandsbåten som segla bland Kanarieöarna just nu var Blue Puffin. Jovisst stämde det, vi har en gemensam vän som Mikael hade känt sedan ungdomen och nu har en stuga i Valleviken.  Våran gemensamma vän Nisse har seglat en höstsegling med Nerthus till Baltikum för ca 8 år sedan. Tänk vad liten världen ändå är. 

Kenth och Lene-Britt, i sin Laurin 31, som vi träffade redan på La Gomera kom över till La Palma medan vi fortfarande var kvar. Dom, liksom vi, drabbades av svaga vindar och fick gå en hel del för maskin. Tänk att det är så stilla i lä bakom den höga ön La Palma. Som så ofta nystar man fram gemensamma platser och vänner. Under många glada skratt hittade vi samband och vänner  både i Åre och på Gotland.

Marinan och hamnen i Tazacorte visade sig vara en utmärkt och mycket välskyddad hamn. Vi kunde höra hur havet dånade mot kusten medan vattnet var alldeles stilla där vi låg. Vi blev kvar i 17 dygn och hann med många trevliga stunder med vännerna samt utflykter med buss o bil. Mikael o Ingela skulle till Santa Cruz de La Palma på andra sidan ön och hade hyrt en bil som vi erbjöds följa med i. Trevlig tur på de slingrande vägarna över bergen. Högsta punkten vi passerade låg på ca 1000 meter. En grillkväll på den svarta sandstranden blev det också innan Blue Puffin seglade tillbaka till Teneriffa och Santa Cruz de Tenerife. Jo det finns en del “Santa Cruz” här. Alla har sina kors att bära…

Enligt prognosen skulle det blåsa NO-SO upp till 10 ms. Kryss men ok tyckte vi innan vi lämnade vid 08.00 på morgonen den tredje februari. Som alltid bakom de höga öarna kan det vara väldigt ont om vind, så även nu. Efter någon timme kunde vi segla i den sakta tilltagande vinden, som såklart kom rakt i den planerade kursriktningen. Jag trodde vi anade La Gomera rakt föröver i diset men efter en koll i kortet såg  via att det var El Hierro som ligget ytterst bland alla öar. Ja ja, om vi bara seglade på i sex timmar skulle vi kunna slå o gå rakt på Teide, den höga vulkanen på Teneriffa. Det mörknade och när vi kom halvvägs i sundet mellan La Gomera och Teneriffa vad vinden emot samt avtog. Mäktigt att kryssa i svag vind i skuggan av världen tredje största vilande vulkan. Så även om vulkanen var lugn så tilltog vinden och under tidig morgon och hela förmiddagen noterade vi vindar mellan 30-40 knop, rakt i näsan. Först seglade vi för bottenrevad stor och fock men till slut tog vi ner storen och seglade för bara delvis inrullad fock. Vattnet var helt galet då vinden rasade ner för bergssidorna. Eftersom vi valt västra sidan av ön slapp vi de värsta blåsvågorna men hade i stället den långa o höga sjön från Atlanten. Havsytan var helt vit av skum som blåste av vågtopparna. Då vi närmade oss NV udden hoppades vi på mer öppen vind ner den sista biten till marinan i Santa Cruz. Tji fick vi och efter ett slag på två timmar ut från ön visade det sig att vinden vred ytterligare och fören pekade i stort på den position vi hade för några timmar sedan. Stor press på humöret då vi var nära men ändå så långt från mål. Ytterligare ett slag ut och nu hittade vi en vinkel som ledda oss till hamnen. Vinden avtog sakta och vi kunde sätta storen med två rev och full fock. En anledning till den kraftiga vinden var att det nu kom enormt varma vindar från Afrika, som inte ligger mer än 50-80 nm från Kanarieöarna. Med Afrikavinden kom också sanddamm som förmörkade solen mitt på dagen. Det var som att gå i tjocka då vi närmade oss Santa Cruz och pirhålet utan att se något. Först väldigt nära dök pirarna och stadsbilden upp. Skön känsla att runda nocken och i skydd av en stor arbets- och bostadsplattform få ta ner seglen. Klockan var nu 18.30 och värmen var fortfarande påtaglig.

Med nedsaltade glasögon och fin segling…..

Varför lämnade vi La Palma just nu? Jo Lasse och Bitten Ljung var på Kanarieöarna och vi hade bestämt träff i Santa Cruz. De bodde i Las Palmas på Gran Canaria och hade tagit en snabbfärja över till Santa Cruz så att vi kunde strål samman där. Vi var på plats i marinan 19.00 och 20.00 kunde vi träffas i Blue Puffins sittbrunn. Ett kärt möte som var värt den hårda seglingen från La Palma. 

Senast vi sågs, Lasse, Bitten, jag och Maria i främmande hamn var i Cape Town. Dessförinnan hade jag haft förmånen att segla med Lasse och Kalle Ljung i Patagonien, runt Cap Horn och Antarktis tur och retur med Lasses Arianna af Valleviken. Så när vi fick ha Lasse o Bitten boende ombord på Blue Puffin i två dygn fanns det mycket att tala och skratta kring. Sååå trevligt! Tack för att ni kom till Teneriffa!

Under en biltur med Lasse o Bitten hamnade vi på 2000 m höjd där skärmflygarna hittade bra uppvindar. Verkar ju roligt det där!

I de flest hamnar med anor har man bevarat en gammal kran. Tyvärr har Visby missat den möjligheten.

Man måste ha koll på bra platser om vi skulle behöva lyfta. Här hittade vi en trevel lift utanför Santa Cruz som tar 64T.

Spanska flaggen, vår destinationsflagg, hade slitits och krävde lite uppsnyggning.

Seglarhälsningar

PE o Maria