Aucklands öar

Bilder hittar ni i slutet av texten.

Sedan mitt senaste blogginlägg har vi, jag och Maria, njutit av att segla bland öarna runt Auckland. Det är ett fantastiskt område med vackra öar och många alternativ till ankringar. Vindarna skiftar en hel del så vi har sökt oss till vikar med vind- och sjölä. 

Precis som övriga NZ har man röjt bushen för att skapa mark för boskap. Ofta hör vi råmanden och ser boskapen som betar utmed sluttningarna. 

På alla platser vi ankrat finns fina vandringsleder. Att vandra känns som en viktigt aktivitet för Nya Zeeländarna. Jag tycker också man i Nya Zeeland har en sund inställning till att vi människor har behov som kräver en toalett. Överallt finns det fina och rena och alltid öppna toaletter som givetvis är gratis. Tänk om den inställningen kunde sprida sig till Sverige.

De flesta öarna är höga med långgrunda stränder. Då tidvattnet är mellan 2-3 meter, beroende på månens bana runt jorden. Eftersom stränderna är långgrunda blir det ofta stora områden som blir torrlagda vid lågvatten. Kommer vi in med jollen vid högvatten kan det ibland var hundra meter strand ner till vattnet då det är dags att ta sig tillbaka till Link One. För att göra det hela hanterbart har jag monterat två upp- och nedfällbara hjul på jollens akter. Det gör att vi enkelt kan dra jollen ner eller upp från havet. Är det dyigt, vilket det ibland är vid lågvatten, fastnar hjulen och vi måste dra jollen till bättre förhållanden vilka kanske finns flera hundra meter bort. God bless them wheels!! 

Julens skolledighet är slut och det är färre båtar i vikarna nu. Under jul och nyår var NZ i stort sett stängt eftersom sommarsemestrar och helgerna innebar ledighet. För oss som är vana vid att julen infinner sig på den mörka och kallare årstiden är det lite udda med midsommar och jul i stort sett samtidigt.

Just nu ligger vi i Islington Bay. Det är en bra och skyddad vik för de flesta vindriktningar. På ena sidan viken har vi ön Rangitoto, en ung vulkanö som bildades för ca 600 år sedan och som man ser från Auckland och är en viktig del av stadens profil. Rangitoto bidrar till att Auckland är en väl skyddad hamn med Stilla Havet alldeles utanför. På andra sidan viken ligger en för Maorikulturen viktig ö, Motutapu Island. Här finns lämningar från tiden innan de nya bosättarna från främst Europa anlände tidigt 1800-tal.

Sedan lång tid tillbaka har det varit en dröm att få ankra nära och lite öster om Aucklands stadskärna. Det är i dessa områden vi mest har vistats då vi varit här tidigare. När vi var här första gången 1978/79 hade vi en liten kölbåt som vi under en tid hade på land vid Akarana Yacht Club i Okahu Bay. Det var en 24 fots segelbåt byggd av Kauriträ som behövde målas om från grunden. Den båten sålde vi efter att ha seglat den en tid. Nu tittar vi efter alla mindre och vackra båtar för att se om det kan vara vår tidigare ”Vanita”.

Tidigare i veckan ankrade vi i just Okahu Bay under några dagar och kunde gå in med jollen till exakt den plats där vi för 45 år sedan jobbade med vår Vanita. Härlig känsla och nostalgi. Vi cyklade också in till down town Aucklands pirar som nu utvecklats till attraktiva områden för umgänge och boende. Här tar man verkligen vara på sitt unika och sjönära läge. Auckland kallar sig ”The city of sails”. Det är lätt att förstå när man ser all aktivitet på vattnet och längs pirar och stränder. 

En dag tog vi tåget till Hamilton tre timmar söderut där vi plockades upp med bil av Lynda och Barry för vidare färd till Mount Maunganui nere vid kusten. Dagens höjdpunkt var att få hälsa på Lyndas mamma Jean. Då vi som 25-åringar bodde i Auckland under ett halvår 1978/79 lärde vi känna Jean och hennes sedan några år bortgång man Jon som var båtbyggare. Jean arbetade på samma segelmakeri som jag och Maria. Nu fick vi träffa henne igen vilket var fantastiskt.

Våra andra vänner från samma tid, Cam och Brenda samt Cams bror Leith och hans fru Robyn har vi också hunnit träffa. Cam och Brenda har även varit i Sverige för att segla med oss under några veckor. Så nu förstår ni att vi har all anledning att segla hit igen, till vårt andra hemland. Det är faktiskt vårt femte besök på NZ varav två med segel.

Vi kommer fortsätta segla runt bland öarna här men också ta oss tillbaka och ankra i Okahu Bay för att ytterligare få upptäcka mer av Auckland.

Jag har noterat ett problem med autopiloten Den slår av helt plötsligt men fungerar efter att ha aktiverat Standby och sedan Auto igen. Så håller den på med ca 10 minuters mellanrum. För att bit för bit detektera felet har jag bytt datorenhet och nu senast den elektriska styrmotorn, en Linear. Efter test i förmiddags verkar det som allt fungerar, i alla fall under 45 min:-). Så nu blir det till att plocka isär den bytta motorn och se vad felet kan vara, kanske elmotorns ”kol”. Vi får se då vi är tillbaka till Whangarei. Har ett jobb inplanerat till den 28/3 samt tandläkarbesök den 19/3. Händer inget annat är planen att vara tillbaka till Whangarei, och all kunskap som som finns samlad där, i mitten eller början av mars. Det ger oss mycket tid för vidare segling, vilket känns bra nu när sommaren är som bäst.

Fin nattankring i skyddad vik innan vi går ut från den stora viken där Whangarei ligger längst in, ca 10 nm.

Nu har vi lämnat nattankringen och är snart ute på öppet hav, Stilla Havet.

Öarna utmed kusten är dramatiska.

Hur blev det så här?

Kryssar sista biten upp mot Tutukaka. Jodå, jag trivs…

Lite roligt att jag har kvar tracken från Nerthus då vi var i Tutukaka 2016&17. Se strecken i grönt. Nu ankrar vi nästan exakt på samma plats.
Tutukaka ligger bara en bit norr om Whangarei.

Efter att vi vänt söderut stannade vi upp i området kring Kawau Isl. Här gjorde vi en hajk runt udden. Hänförande vackert i Kawau Bay.

Lite underhållsarbete i en av vikarna vi stannade lite längre.

Det känns som att djuren har det bra miljö och frodigt gräs.

Bra med hjul på jollen då tidvattnet gått ut och det helt plötsligt är långt till vattenbrynet.

Nordön och en bit av Sydön.
Whangarei ligger på norra Nordön där ni ser en röd markering. Auckland i den stora viken en bit söder ut.

Här ligger Auckland, i skydd av framförallt Rangitoto och Whaiheke. Utanför bild ytterligare öar med fina ankringar och trails/vandringsleder.

I början av januari höll jag ett föredrag för Senior Old Tablers (SOT) via Zoom.
Tänk att sitta i sittbrunnen en tidig morgon, er kväll i går på Gotland, och ha kontakt i realtid med andra sidan vår fantastiska planet.

I NZ ser vi många äldre båtar, både motorbåtar och segelbåtar. En del hemmabyggen som den mindre båten på bild. Två olika båtintressen möttes här!

I vissa vikar var det dålig nätkontakt. Då fick vi gå upp på kullarna för att söka kontakt.

Ett annat sätt att få bättre täckning är att hissa upp en telefon i riggen och använda den som ”router”. Maria kallar det för ”spridaremodem”. Ni som kan namnen på riggdetaljer förstår.

Här möter vi en båt som har svårt att göra fart. Så blir det såklart med två bromsar nedfällda i vattnet:-)

Här står vår Vanita på land vid Akarana Yacht Club 1978. Jag fick besök några gånger av en äldre man som seglat fullriggare runt Cape Horn några gånger, på den så kallade vetetraden mellan Australien och England.

Jean var glad att möta oss igen. Första gången vi sågs var 1978. Kärt möte.

Hälsningar

PE&Maria