Azorerna till Orkney

Besöket på Azorerna närmade sig sitt slut. Väderfönstret började arta sig och de stora områdena med svaga vindar ersattes av vind med bra riktning. Fortfarande en del fronter som rörde sig över området jag skulle passera på min väg till södra Irland. Min tänkta rutt visade en smal väg över havet för att få bra vind.

Den 24 juni blev det avsegling och ett farväl till Christoph på Tin Lizzy. Jag seglar till Irland för att senare passera norr om Skottland medan Tin Lizzy hade Engelska Kanalen som mål för att ta sig hem till Tyskland.

Svenska båten SY Champagne med Robert och Johanna lämnade tillsammans med Link One. Vi höll varandra sällskap någon dag men efter ett tag blev avståndet så stort att vi inte längre hade kontakt via VHF. Vi valde lite olika väg över havet. Jag gick lite mer norrut så det blev en liten båge igen. Jag hade tur och lyckades hålla mig på ”vägen” mellan områden av svagare vindar.

Första stoppet blev Kinsale på södra Irland den 3 juli där jag tog en boj över natten. Marinan hämtade mig med sin servicebåt så jag kunde klarera in samt se mig om i staden och även handla för att fylla på förråden med bl a grönsaker.

Från Kinsale höll jag ett högt tempo för att hinna till Orkney och Island Games som hölls där 12-18 juli. Den gotländska truppen på ca 50 personer anlände den 11 juli och jag den 12/7 kl 17.00.

Nu lade jag mig i marinan i Stromness där även den gotländska truppen bodde under spelen. Det är mitt första stopp i en marina och vid en ponton sedan Namibia i södra Afrika.

Den vidare rutten upp till Orkney gick via Republiken Irland, Nordirland och den skotska övärlden. Vinden var mestadels svag eller uteblev helt. Jag hoppade över nattstopp de sista två dygnen för att hinna fram i tid. Fungerade bra med en del stöd av maskinen då det blev blankvatten.

När jag lagt till tog en promenad på kajen i Stromness för att leta efter duschen. Jag var ensam förutom två män som visade sig vara Patrik Oscarsson och Fredrik Persson från Gotland. Båda med som ledare för den Gotländska truppen. Härligt möte!

I dag den 16 juli seglar jag vidare österut och mot Sverige via Danmark. Väderprognosen spår svagare vindar men det får gå det med.

Dagarna på Orkney blev innehållsrika med många möten med personer jag känner sedan tidigare, men också nya bekantskaper. Fantastiskt engagemang fån så många för att bidra till alla de möten mellan representater och tävlande i alla åldrar och från öar spridda runt världen ska bli av. Minnen för livet. Tänk vad vatten kan förena!

Jag fick besök ombord av Radio Gotland. Klicka på länken för att lyssna.

Se bilder nedan.

Sista mötet i brunnen innan jag seglade vidare från Azorerna. Det får bli fler möten med Christoph efter att vi kommet hem.

Här passerar jag Tin Lizzy (som hade besök av familjemedlemmarna) och hennes besättning tjoar och tutar då jag lämnar för seglingen mot Irland.

Kinsale Light House innan jag tog in seglen för att motorisera in i floden upp till Kinsale.

Kinsale på Irland. så ser det ut längre in i hamnen då tidvattnet gått ut.

Kinsale var en trevlig lite stad.

Såklart….

I den svaga vinden utmed Irländska kusten seglade jag på så gott det gick.. Upp med allt!

Under seglingen till nästa nattankring märkte jag att autopilotens fäste hade havererat igen. Tur att jag var nära en bra vik att ankra i så jag kunde bygga ett nytt underlag för autopilotens styrmotor. Det tog en dag och blev riktigt bra. Som väl var hade jag allt materiel som krävdes.