Bullbak för att uppmärksamma en vecka till havs
Inte en båt……..
..så långt ögat kan nå, inte en droppe regn, på flera dar.
Välkomna in på seglarbloggen igen. Ni är många som följer vår seglats över Atlanten och det är vi så glada för. Ni är några som kommenterar inläggen löpande. Fortsätt gärna med det. Vi kan dock inte svara direkt på detta men era svar, som vi får via satellitmail, ger en härlig energikick när P-E läser högt för oss på kvällskvisten. Tack.
Exakt idag (torsdag 15:e dec 15:25) är det en vecka sedan vi lämnade Las Palmas. En vecka! Snacka om att det går fort. Vi har under denna vecka gjort check i boxen på saker som vi pratat om innan att vi ville uppleva.
• Fångat fisk, rensat, fileat och ätit den till middag.
• Badat i Atlanten i dryga 23 grader och på 4000 meters djup.
• Njutit av Per-Erlings surdegsbröd
• Sett delfiner simma ikapp med båten
• Duscha naken på badbryggan
• Fått besök av flygfisk på däck
• Stjärnhimmel i 360 grader
Jag tycker att vi kommit in i livet ombord. Vaktpassen dygnet runt rullar på bra och vi har redan skojat om vilka pass som är de bästa. Då går du på 21:00 och kliver av 24:00. Då är chansen stor att du får uppleva en magisk stjärnhimmel i 360 och se månen ta plats på himlen.. Sedan sover du mellan 24-06 innan det är dags för morgonpasset 06:00-09:00. Under detta pass välkomnar du solen upp ur havet i öster.
Att får följa naturens gång är något som gjort störst intryck på mig så här långt.
Vi tuffar på med en marschfart på ca 5,5 knop. Idag passerade vi Cap Verde och ger oss ut på ”öppet” hav och Atlanten börjar visa sitt rätta jag. Ca 11 m/s och en signifikant våghöjd på ca 3 m. I topparna når vi högre än så och det känns i båten.
Jag måste också nämna vilken hög nivå vi haft på maten så här långt. Vi äter ett lagat mål per dag och det har vi verkligen lagt krutet på. Nu börjar några färskvaror sina såsom frukt och grönsaker att ta slut så kravet på fantasi i matlagningen ökar för varje dag.
Undrar när jag senast gick barfota så här länge. Har nog aldrig hänt men skönt är det.
Att tillbringa så här lång tid tillsammans på liten yta ställer höga krav på hänsyn. Det jag tycker är skönt med Iain och P-E är att vi kan sitta långa stunder och titta ut över öppet hav utan att ett ord sägs. Det är en konst att kunna vara tysta tillsammans och det är något fint i det.
Till sist vill jag ge er en cliffhanger. Vi har ett kexmonster ombord. Likt en tryffelhund sniffar detta kexmonster rätt på alla gömställen. 
Vi har det grymt bra. Tack för att ni hänger med oss.
Hälsn. Johan
Det krävs ett speciellt mod att låta det Stora Blå omsluta kroppen på flera tusen meters djup. Visst är det hisnande, lustigt nog!
När våra barnbarn och ungdomar vågade kasta sig i från Nerthus gav vi dem diplom. Ni får med er något att skriva i ert CV! //Maria
Hurra bonne route
Aw! Just brilliant lads, I have to mention how exquisite the writing is, feels like I should be relaying the news to the village gathered every evening in the local….charts and sexton…..to the ready….it’s gripping and inspiring, has an historical feel to it…..lots of love from holycross, tipperary you have us dreaming…..
Det är härligt att höra om era reflektioner med det stora havet och den stora himlen och tystnaden. Den gillar man mer och mer. Njut av den goda maten och att ni få gå barfota. Här är det minus grader och vi hoppas det blir vitt till jul. Ta hand om er!
Låter som ni gungat igång bra!
Jobba & lev med huvudet på sned!