Fernando de Noronha till Martinique i Karibien

Sedan jag lämnade Cape Town den 19 januari 2025 har jag seglat 5800 och sedan i går den 17/3 kl 10.30 ligger jag ankrad vid St Anne på franska Martinique i Karibien. Här ska jag fixa med Link One samt bunkra för den fortsatta seglingen upp till Bahamas.

Den långa sträckan har jag delat upp på tre stopp. Först Walvis Bay i Namibia. Därefter St Helena och vidare till brasilianska Fernando de Noronha. Jag har skrivit om dessa stopp i tidigare blogginlägg.

Seglingen från Fernando var den längsta och kanske mest utsatt för skiftande förhållanden. Enligt ruttplanen planerade jag då in mot Brasilien kust för att sedan gå mer nord och följa strömmen som jag hoppades skulle ge mig en extra kick. Dessutom mer vind närmare kusten. Det som kunde innebära vissa utmaningar var passagen av Doldrumes, området runt ekvatorn där den sydostliga passadvinden  övergår till nordostlig passadvind. Det är mycket annat som också sker där. På södra halvklotet snurrar vinden moturs runt ett högtryck och följaktligen medurs runt lågtrycken. På norra halvklotet är det ombytta roller. Begrunda gärna begreppen med- eller motsols som vi ofta använder hemmavid. Vad händer om man använder det uttrycket i t ex NZ?

Risken är stor att drabbas av stiljebälten i Doldrums, varvat med regn och kraftiga och skiftande vindar. Under flera dagar var det helt mulet med tunga svarta moln som drev över himlen. Jag fick justera seglen kontinuerligt men slapp stiltjen utöver sex timmar då maskin fick ta vid. Jag är väldigt nöjd med passagen och att jag mestadels hade vind. Inte heller några åskväder vilket annars kan vara vanligt. 

Närmare upp mot Karibien, ungefär då jag låg ens med Trinidad dök Sagassotången upp. Det kom faktiskt lite som en överraskning. Jag hade helt enkelt glömt att det var på det viset. Tången driver i stora och mindre sjok, nästen som små öar. Nu fick jag upphöra med fisket. Se bilder nedan.

Min buddy boat med Christoph vek av och gick till Djävulsön och vidare till Surinam. Jag valde att gå direkt till Karibien eftersom jag varit på dessa platser tidigare..

Vinden avtog igen då jag låg mellan Barbados och St Vincent. Sista natten blev havet helt stilla med en stadig halvvind på 3-5 ms vilket var seglingsbart. Passade fint med lite långsam gång för att inte komma fram för tidigt. Som sagt, 10.30 i går gick ankaret ner. 

I dag, tillsammans med Kurt som bott på sin båt här under många år, tog vi min jolle in till ”byn” med affärer och ett Digicel-kontor där jag fick min SIM-kort och tillgång till Internet.

En fördel med de senaste två månaderna är att jag sluppit alla nyheter kring USA, ja ni förstår…. Nu blir jag uppdaterad.

Jag och Christoph blev väl omhändertagna av en av tjejerna som jobbade på restaurangen mitt emot hamnkaptenens kontor på Fernando.

Kvällen innan vi skulle gå vidare från Fernando tog vi en taxi till festplatsen där man firade karnevaltider.

Christoph fixade den berömda brasilianska drinken Caiprainhas som påminner lite om rompunch.

Här syns strömmen som jag absolut ville utnyttja. Den följer Brasilien kust och vidare upp förbi Franska Guiana och Surinam.

Efter några dagar kom vi närmare Doldrums och med mer oroligt väder.

Nu fick jag besök av dessa fåglar. Under natten hade jag ca 8 st som satt på solpaneler och reling. Även på sprayhooden. En dom valde att sitta kvar lite extra länge.

Det blir lite märkligt när jag ser att det grundar upp till bara 11 m mitt ute påa havet där det annars är tusentals meter djupt. Se noten när man först noterade uppgrundningarna

Här passerar jag ekvatorn och går från syd till norr. Vind och sjö hindrade mig tyvärr att ta en simtur över linjen. Dessutom var det mörkt.

När jag närmade mig Karibien blev jag påmind om Sargassotången som flyter i stora mängder.

Det gick inte att fiska.

Jag gick öster om de karibiska öarna men väster om Barbados. Fin solnedgång över St Vincent och St Lucia.

Hälsningar

Per-Erling

Link One