Fiskelycka men nära olycka

Det blev ingen krabba i går kväll men dock en stor fisk, vad det nu kan vara för sort. Såg ut att vara en 1,5-kilosvariant av dom mindre vi fick fler av häromdagen.

Klockan var redan sent när Lasse gick ut på däck för att kolla krabbetet, som satt fast med en krok. Först hörde jag bara ett gurglande skratt och undrade om det rentutav var en krabba på väg in, men det var en för oss stor fisk som snurrat in sig i betet och svalt hela rasket. Rensad och filéad men eftersom vi redan ätit kvällsmat hamnade fångsten i kylen inför kommande middag.

Inget roligt väder i dag, omväxlande regn och uppehåll. Tyvärr vaknade vi i dag med en kall båt. Värmaren, vår annars så tillförlitliga Webasto, hade stannat och det var bara 10-12 grader ombord. Bränsletanken visade på rött så vår förhoppning var att det saknades diesel. Passade på att fylla upp från dunkarna som vi haft surrade på däck men tyvärr, värmaren stod still.

Först utgick vi från att det var bränslepumpen och en sådan finns ingen reserv av ombord. Lyckligtvis och efter ganska lång tid av felsökning och funderande kollade vi säkringen ytterligare en gång. Den säkring som vid första kollen såg hel ut. Jo, så var det, ny säkring på plats och en fin rök vällde ut från utloppet på skrovsidan. Det är ca tio grader i både luften och vattnet så Webaston får vår omtanke och uppskattning just nu.

Regnet lättade framåt eftermiddagen och en tur med jollen väntade. Platsen där vi ligger skiljer sig lite från det tidigare vikarna. Den här påminner mer om en krater även om de flera hundra meter höga bergen runt oss är mer slipade av isen. Det ser ut om glaciärerna just har smält undan och lämnat isgråa och kala bergssidor i dagen.

Så fort det regnar rinner vattnet av bergssidorna i spektakulära forsar och vattenfall. I skrevor och dalar intill vattendragen växer skog och snår, annars helt kalt.

Vi rodde in i en ravin som ledde till en sötvattensjö. Tyvärr kom en fors i vägen, men det hela fick mig att tänka på Corintkanalen i Grekland, med sina branta sidor. Vi rodde ut och in i nästa öppning mellan bergen. Kom en bra bit innan det var dags att lämna jollen för att till fots klättra upp på berget. Väl uppe såg vi tre sjöar och en bra bit bort mot Stilla Havet, ja vi såg inte havet men väl den bergskam som gränsade till öppet hav.

Här och var såg berggrunden ut som grov hud. Ådringen och vecken i vad som kan liknas vid granit innehöll formationer som förde tankarna till slipskåror och runor. Vilken upptäckt, gotländska vikingar har varit här! Dokumenterade givetvis för senare analys. För att visa att vi varit på plats reste vi en stenstapel al’a Gotland högt upp på berget.

Till kvällen fick vi vår belöning i form av en fiskmiddag. Ris kokat i grönsaksbuljong, vitvinssås och sprödstekt egenfiskad abborre/gös/forell/? Köttet delade sig som torsk men smakade mer vilt, en ny smakupplevelse. Lasse sydde ett nytt fodral till livbojen och linorna som gick sönder då vi fick en sjö in i sittbrunnen på väg över Drake Passage under resan tillbaka från Antarktis.

Ingen krabba i dag heller.

6 februari
Regnet har formligen dånat mot däcket under natten. Typiskt väder där regn, sol, vindstilla och Williwaws avlöser varandra. Efter frukosten beslöt vi i alla fall att gå vidare till nästa ankringsplats, vilken fick bli ett senare beslut. Solen sken i alla fall så det kändes helt rätt. Så fort beslutet var fattat kom regnet med full kraft. På med regnställ innan jollen och linorna i land väntade.

Vi hade fyra linor till land, två lånade vi av lokala fiskare som tydligen har fasta arrangemang i vikarna. En av hade jag varit tvungen att dra högt upp på bergssluttningen för att hitta bra fäste i ett stabilt träd och nu blev det omvänd ordning, klättring i den dyblöta vegetationen och ordentligt påpälsad. Jag fick loss linan och då jag började hasandet ner tappade jag fotfästet och trodda jag skulle falla handlöst de återstående meter ner till stenstranden och jollen. Med ryggen före fick jag med ena handen tag på en rot och klarade mig lyckligtvis från att med största sannolikhet göra mig ordentligt illa.

Tillbaka till jollen öste jag regnvatten över mina leriga kläder. Som tur var hade jag min Ursuit (överlevnadsdräkten) på mig så jag var torr inpå kroppen.

Nu styrde vi mot öppningen mot Stilla Havet och med ca 15 ms möttes vi av den långa och ståtliga dyningen innan vi kunde gira styrbord och med vinden i ryggen följa i Joshua Slocums kölvatten fram mot Magellans sund. Nu bestämde vi också vilken Caleta vi vill ankra i till kvällen, Puerto King i Canal Cockburn.

Klockan är nu 21.00 och vi ligger väl ankrade i Puerto King, allt gick bra men jag fick leta bland träd och buskar innan jag hittade tillräcklig bra stammar för våra två linor. Snart väntar fiske men för att säkra en middag har jag plockar fram argentinsk oxfilé från Ushuaia. Visst har vi det svårt 🙂