Fortsättning den 3 jan
Efter lunch var det dags för en sejour med basens WiFi. En stor parabol försörjer gänget på plats med internetuppkoppling via satellit och med en hastighet av 256 Kbit. Nu kunde vi få iväg en del bilder och texter till bloggar och FB samt till och med ringa via FaceTime om allt stämde och turen var med oss.
Som jag skrivit tidigare hade vi bunkrat en hel del diesel i Ushuaia. Tyvärr har det visat sig vara smutsig diesel, så pass skitig att Ariannas maskin stannade. Det tog en stor del av seglingen till basen att rensa filter, blåsa ledningar och till slut byta tank ombord innan maskin gick bra igen. Lasse som tänkt igenom olika scenarior har byggt två separata dieseltankar just för om det skulle hända som nu hände. Lasse och Kalle gjorde en stor insats under däck medan jag fick vara utkik och segla mellan isberg och lömska growlers under tiden. Nu återstod problemet med att vi hade ca 140 liter dålig diesel med oss, diesel som vi verkligen behövde fram till att vi var åter till Patagonien igen om ca två veckor.
Så vad hände, jo våra ny vänner på basen kom över till Arianna med två tomma sextiolitersdunkar och hjälpte oss med att tömma tanken med dåligt bränsle. Vi hade ju dessutom en tom tjugolitersdunk så tanken blev tom. Inte nog med att dom hjälpte oss med att torka ur tanken, dom tog med dieseln till sitt maskinhus för att rengöra bränslet åt oss. På basen finns alla resurser för tänkbara situationer. Så medan vi åt lunch tillsammans med alla tretton som bor här renades vår diesel. Fantastiskt att det gick att ordna.
Kvällen avslutades med att några av basens anställda gärna vill besöka Arianna. Klockan 22.30 avbröt vi arbetet med att plocka allt på plats efter dagens arbete med dieseltanken för att hämta gänget i land. Vi hade funderat en hel del på vad vi kunde bjuda på ombord som något så när matchade allt dom gjort för oss. När jag rodde vår lilla jolle med ryggen mot färdriktningen för att vid strandkanten vända jollen, så att det skulle bli lättare att komma ombord, ser jag att de första två killarna är fullastade med godsaker.
Vin, ost, chips, öl, Cola och lite annat gott. Ariannas besättning plus de åtta gästerna hade en otroligt trevlig kväll som avlutades med att de villa bjuda på sin favorit- och nationaldrink, ”Piscola”. En del Pisco (ungefär som riktigt bra Grappa och mörk till färgen), tre delar Cola och is. Var är isen? En ny tur med jollen in till land, lite väntetid innan stationens kock återkommer från sina domäner med is från en glaciär. Glasklar och stenhård is som antagligen är hur gammal som helst.
Tillbaka till Arianna och fram med hammare och mejsel. Krävdes kraft för att få isär det tre kilo tunga isblocket. Lite andaktsfullt att veta att isen kommer från en glaciär och dessutom sitta ombord på en segelbåt i Antarktis med nya vänner från Chile kl 01 på natten. Det kunde lika väl ha varit mitt på dagen eftersom det är helt ljust ute. Tiden upphör.
I dag på förmiddagen den 4 jan sitter vi ombord och knackar på våra maskiner innan vi ror iland för att kolla mail och FB. Förhoppningsvis kanske få iväg ngn bild också.
Hälsningar från Per-Erling
Så här vid sidan av kan jag bara imponeras av era förberedelser (tänka på skit i diesel) ,och turen att vara på rätt plats (stationen) när problemen kommer! Att då få avsluta med en Piscola och riktig is, vad mer kan man begära? Good Luck!
Tack för den god beskrivning. Du ger av Ert vardags liv.
Fantastiskt spännande att läsa er berättelse. Vilken seglats och vilket äventyr! Ser fram emot att följa er! Vi kanske ses på ett av de sju haven! 🙂
Tänkte just som Torbjörn. Vilken tur att motorn stannade vid basen. …Tänk om ni var ute på havet då!
Är inte förvånad att ni fick hjälp från killarna från Chile. När man är ute så långt bort från all ”civilisation” så skapas det en vänskapsband och alla hjälper alla. Det finns hopp för mänskligheten! (bortsett från ISIS i Irak).
Varma kramar och goda vindar på väg norrut.
K
Åh ni fantastiska män som vet hur man hittar lösningar på oväntade situationer.