Från ö till ö

I dag den 22 januari ligger vi på ön La Palma och i hamnen Tazacorte på öns NV sida. Det är en fin lite by med en aktiv fiskehamn samt en bra marina med platser för besökande yachter. Återkommer kring hamnen och ön lite längre ner…

Vi lämnade Santa Cruz på Teneriffa på morgonen den 6 januari för att segla söderut längs kusten med siktade på Los Cristianos, eller om vi hittade en bra ankring utmed kusten. Några dagar tidigare hade jag kontaktats, via messenger, av gotlänningen Roger Hammarström som var på sydliga Teneriffa med sin familj. Han föreslog en öl om vi hade vägarna förbi. 

Sagt o gjort, på kvällen ankrade vi utanför Los Cristianos efter att seglat förbi några ankringsplatser som vi tyckte såg lite för ”rulliga” ut. Sandbotten på 10-12 m djup och väl skyddade för vind och dyning passade oss fint. Det låg tre andra yachter där redan varav en var en fransk båt som påminde lite om Puffin men var 5 fot längre. Vi hade fått en ganska stor Bonito tidigare under dagen så när paret från båten passerade oss morgonen därpå för en jolletur in till hamnen tjoade vi på dom och frågade om de ville ha en bit av vår fisk. De kom in till vår akter och tackade givetvis ja. Maria var snabb i tanken och frågade om hon fick lifta med in till hamnen, vilket såklart gick bra.

Varja dag kom den här ”vackra” vikingabåten för att låta gästerna bada under hög musik och en påhejande speaker. Lite kul faktiskt.

Nu när vi var nära platsen där Hammarströms bodde kontaktade jag Roger för att stämma träff. Vi kom överens om middag ombord på Blue Puffin till kvällen. Jag tog vår pyttelilla jolle in till fiskehamnen för att plocka upp Cecilia, dottern Stella och Roger. Satt vi tätt på botten av jollen gick det att i låg fart ta oss de 800 metrarna till Puffins ankringsplats utan att bli blöta. Middagen fick såklart bli stekt Bonito med ris och cocossås.

Skivad Bonito, en mindre tonfisk, innan vi steker på hög värme och kort tid. Får inte bli torr:-)

Några timmar senare och under en sprakande stjärnhimmel tuffade vi in till hamnen igen, samtidigt som en stor passagerar, frakt- och biltrimaran dök upp i månskenet runt piren. Den kändes väldigt stor då den vände intill oss och backade in till sitt läge. Stella, fem år, var först lite orolig men efter en stund full av upplevelser som övergick till en säkert minnesvärd tur på Atlanten. Det blev några innehållsrika och trevliga dygn tillsammans, fyllda av skratt och intressanta samtal. Tack också för en strålande middag på restaurang!

Dessa stora flytetyg trafikerade de närmaste öarna. Rederierna Fred Olsen och Armas med var sin flerskrovare samt en klassisk RoRo kom o gick hela dygnat.

Selfi innan vi skildes åt.

Efter nästan en vecka i bukten lättade vi ankar och gick vidare till nästa ö, La Gomera. För bara genua och akterliga vindar inledningsvis och en strålande fin dag på havet vred vinden sakta och ökade för att slutligen bli förlig och ca 12 ms. För bara focken seglade vi i god fart de sista distansen in mot pirnocken till San Sebastian på La Gomera. En stor kryssningsbåt låg längst ut på piren medan två passagerarfärjor hade sina lägen längre in. En egen led hade märkts ut av gula bojar som ledde in till marinan. Vi såg först bara en rad av gula bojar så vi gick för mycket rakt på marinen. En ribbåt mötte oss och visade hur vi skulle gå. Bra ordning på kommande samt att vi inte kom i vägen för de stora passagerarfärjorna. Det är en tät färjetrafik mellan öarna.

Väl inne la vi oss med aktern mot pontonen. Hamnen och marinan är omtalad som en trevlig plats med det vänligaste mottagandet bland alla marinor, vilket stämmer då vi möttes av idel leenden och hjälpsamma ”marinaros” som arbetade i marinan. Här träffade vi på en del båtar som vi mött tidigare samt några nya bekantskaper. Mest ryssar och tyskar som chartrar yachter för segling bland öarna under en vecka eller två.

Kent o Lene-Britt kom förbi för att säga mors. Två trevliga o glada gamäng som seglat i flera år, både i höga latituder som Hammerfest/Norska kusten, och i vattnen kring Kanarieöarna. De seglar en Laurin 33 med måååånga år på nacken. En riktig klassiker. Maria och Lene-Britt gjorde vandringar medan Kenth och jag fixade med navigationsutrustning samt pratade om allt mellan himmel och jord. Hoppas vi ses igen i någon hamn framöver. 

Maria och jag gjorde en tur med lokalbussen till Valle Gran Rey där vi låg med Nerthus 2015. Det blev en innehållsrik tur över bergen där vägen faktiskt möter sig själv i kurvorna utmed bergens stup. Dramatiskt.  Roligt att återse hamnen. Samma torra kyckling till lunch på haket i hamnen som då..

Vägen ner till Valle Gran Rey.

Den 17 januari ställde vi klockan på 06.30 för att segla de 62 nm till Tazacorte på den gröna ön La Palma. Dagen innan hade vi tankat diesel, första gången sedan Sverige.

PE bevakar tankningen av diesel.

Tyvärr blev det endast några timmars segling i svaga vindar innan den dog ut helt. Motorgång resterande del av överfarten till La Palma.

Morgonljuset då vi passerar udden på La Gomera. Se den lilla kyrkan i vitt. Vad får människan att bygga ett guds hus så otillgängligt?

Angöringen av södra udden var fantastisk i skymningen. Här var det ett vulkanutbrott 1971 vilket syntes på den svarta marken o runda bergen/högarna av lavasand. Mitt bland all svart mark fann vi stora bananplantager. Vi undrar hur det kan finnas någon näring i vulkansanden.

Södra udden på La Palma. Har var det vulkanutbrott 1971.

Vi anropade hamnen på VHF som anvisningarna beskrev då vi närmade oss i den svarta natten. Flera fyrar och andra ljus var det som sken upp nattens mörker vid sidan av husen på sluttningarna samt himlens stjärnljus. Inget svar så vi slingrade oss in innanför enorma vågbrytare och en mindre piröppning längre in. Verkligen ett bra skydd mot Nordatlantens tunga dyning. Det var full verksamhet bland fiskebåtarna som både kom och lämnade hamnen. Glade tillrop och skratt hördes och vi la oss ytterst på en ponton i väntan på morgonen och en bättre plats.

Marinan sett från krönet på vågbrytaren.

Yttre vågbrytaren sedd inifrån hamnen.

Samma vågbrytare.

Nu har vi legat här några dagar i en absolut stilla hamn vad avser vattnets rörelser. Helt fantastiskt då vi hör havet dåna in mot stranden och den magnifika vågbrytaren som skyddar mot havets krafter. Jag tror det är en ganska ny byggnation och att man planerar för mer trafik från färjor och godsbåtar. Se bilderna på vad fint formgivet hela hamnens skydd mot havet är. Vackert mot insidan eftersom muren ju hindrar utsikt mot horisonten. Det har blivit populärt att vandra på den iordningställda vandringsleden upp på krönet av vågbrytaren.

Bild tagen av Maria på sin morgonvandring.

Efter två turer med lokalbussen har vi bestämt oss för att ligga kvar här ett tag och jobba lite med Puffin men också göra fler utflykter på den gröna ön.

Staden en mitt på ön.

Mitt i staden finns ett vackert torg med stora träd som skuggar. Utmed ett hus sitter gubbsen och betraktar världen. Lugnt och fin gemenskap.

Runt byar och städer ser vi bananodlingar som klättrar på sluttningar och bergssidor. Imponerande arbete att sköta alla odlingarna i så oländig terräng!

Bananodlingarna letar sig tätt intill bebyggelsen. All odlingsbar mark tycks utnyttjas.

Bensinmacken har ett hyfsat läge!

Hälsningar från ett sommarvarmt La Palma och hamnen Tazacorte.

PE o Maria