Hur är the Drake i dag?

Morgonpasset
Efter sex timmars vila och en del sömn mellan kl 00.00-06.00 har vinden ökat och vridit tillbaka till den förr så bra sydvästen. Arianna slingrar ordentligt i nedförsbackarna men vad gör det så länge det bär åt Kap Horn. Arianna gillar bättre de större och längre vågorna, så när vinden ökar och det bildas kortare och mer krabb sjö mellan den vanliga långa sjön, blir det en del hopp och duns, speciellt nu då vinden dessutom vred mot väst. I drömmen blev det isberg, eller rättare sagt stora lömska isklumpar, vi seglade in i. Just dessa isklumpar har vi spanat efter under hela vistelsen i Antarktis och oron finns tydligen fortfarande kvar med tanke på min dröm…

Under förmiddagen fortsatte vinden att öka. Det vita skumtopparna börja blåsa av och då ljuset tränger igenom topparna blir det annars blåsvarta vattnet lysande i turkos. Himlen är grå med lågt hängande moln men en och annan solstrimma skapar ett gnistrande skådespel. Jag sitter i brunnen och försöker filma och fotografera utan att lyckas så bra. Linsen på GoPron blir full av droppar och det djupseende man får med två ögon går inte att återskapa på bild. Jag får helt enkelt bara njuta av skådespelet och lägga bilderna på minnet. Tror att även albatrossens flygkonster får etsa sig fast som mina egna inre bilder.

Vinden ökar till drygt 20 sekundmeter och det viner i riggen. Vi fortsätter med vår vaktgång där vi trots allt får en hel del sömn. Den som står näst på listan får vara stand-by om något måste göras på däck. Vi går aldrig fram utan att ytterligare en av oss finns med i brunnen. Det börjar också dra ihop sig till etappmål Kap Horn, dit vi kommer om bara några timmar. Alla ser fram mot att återse klippan, men mesta av allt tror jag det är Kalle som längtar dit. Han har haft en tuff resa i den höga sjögången, men inte ett knyst om att stå över sin vakt. Att han inte vill laga mat förstår jag så den sysslan tog jag gärna över. Mat måste vi ju ha annars tappar vi orken och då kan det gå åt fanders. Ett mål lagad mat varje dag plus ett lass mat som räcker till att plocka av då eventuell hunger gör sig påmind.

Precis nu fick Arianna en riktig överhalning, det bara smällde i skrovet och jag tror vi flyttade oss ett bra stycke ner för en våg. Inte bara Arianna dråsade ner i vågdalen, de flesta böckerna fick göra en ny luftresa från lovart ner i lä. Tänk att vi inte gjorde om hela arrangemanget med tunga böcker redan efter första raset för någon dag sedan… Nu väntar röjning och arbete med att återställa ordningen ombord.

Utöver att böckerna föll ur sin plats så har allt fungerat väl ombord. Inget har gått sönder och vi prisar Webaston som levererat värme utan att krångla. Det fanns en och annan som sa att den kommer inte att räcka till i Antarktis eller i Patagonien. Den stannade förvisso i natt, till vår stora fasa, men det visade sig bara vara slut på bränslet. Så efter att Lasse och Kalle pumpat upp ny diesel till dagtanken var vår vän igång igen. Vi har i princip haft mellan 18 och 20 grader ombord hela tiden.

Hur nu suttit i brunnen under säkert två timmar och försökt fånga havet på film och bild. Då jag tittar på resultatet finns det nog en och annan filmsnutt som hjälpligt återger skådespelet.

Klockan är snart 19.00 lokal tid och det återstår ca 7 Nm till Isla Hornos som vi vill runda medurs för att på så vis fullborda varvet runt den mytomspunna utposten. I dag bjuder moder jord på vad jag vill tro är riktigt Kaphornväder med svepande moln där solens strålar bitvis förgyller den av vinden upprörda havsytan.

Undrar var gränsen till South Pacific går? Kanske är vi där just nu eftersom vi ligger lite väst om Hornet.

Framme efter 500 Nm över Drake Passage
Den 18 jan klockan 20.05 lokal tid hade vi Kap Horn i 90⁰ om styrbord, avstånd 5,9 Nm. Disigt och det börjar skymma men inte sämre än att vi försöker ta bilder på oss själva med bergstoppen i bakgrunden.

Hade någon sett oss hade de säkert skrattat gott då vi rumlade runt i brunnen på grund av den höga sjön samtidigt som vi försökte ordna med kamerans tidsinställning. Hur vi än riggade kameran flyttade sig motivet åt alla håll. Själv försökte jag få till en selfie med GoPron. Jag hr inte kollat resultatet men antar att jag syns men inte Kap Horn.

Väl innanför Hornet och en liten bit in bland öarna fick vi sällskap av delfiner som hälsade oss välkomna. Fortfarande mellan 14-20 ms men ingen hög sjö. Klockan 22.00 korsade vi det spår vi gjorde på väg söder ut. Mörkt nu vilket vi inte är vana vid. Blir nattsegling mellan öarna in till Puerto Williams dit vi anländer i morgon bitti.

// Per-Erling