Kvar i Tongas fina skärgård

Efter att jag lämnade Neiafu hann jag med två fina ankringar. Den ankring jag valde som avstamp för överseglingen till nästa ögrupp som heter Haapai och är den mellersta av de tre ögrupperna. Överseglingen var endast dryga 60 nm så jag valde att gå just som solen gick ner, bara för att segla långsamt under natten för att komma fram då det blivit ljust. Jag vill vara säker på att se skiftningarna i vattnet som talar om för mig var corallknobbarna ligger men även djupet i övrigt. 

Vid ankringen innan jag lämnade på kvällen låg en kvinna med sin Najad, Jeanne Socrates från UK, som seglat jorden runt fyra gånger tidigare och nu var ute på sitt femte varv. Hon är den äldsta personen som seglat solo nonstop jorden runt via södra oceanens fem uddar. Jeanne är också första kvinnan att segla jouren runt solo nonstop utan assistans. I dag är hon 81 år!! Jag satt länge i hennes sittbrunn och kan bara imponeras över hennes seglingar. Hon började segla först vid en ålder av 48 år.

När jag låg i atollen Tahanea för några månader sedan var det en båt som över VHF-radion bad om hjälp med sitt ankare eftersom ankarkättingen fastnat i korallen. Jag svarade och tog jollen över till en Najad som låg en bit bort. Jag simmade ut till ankaret och dirigerade kvinnan ombord så att kättingen kom fri. Vi vinkade till varandra och hade sedan ett snack över radion. Jag fick hennes och båtens namn. Nu när vi möttes igen fick jag kunskap om vem hon var. 

Well well, Jag lämnade ankringen after att ha stannat dryga dygnet för segla över till Haapai. Omedelbart efter att jag satt segel såg jag valar en bit bort. Filmar så gott det går när båten rör sig i vågorna. Se nedan, hoppas filmen funkar.

Natten var fin och jag trasslade mig runt ett par uppgrundningar i form av rev. Väl framme vid norra ön höll jag på att sätta i halsen innan jag insåg att det var valar som hoppade. Jag trodde för en sekund att det var ett rev där vågorna bröt. Så imponerande att se dessa väldiga djur ta fart och nästan sväva över havsytan innan de landar i kaskad av vatten.

Nu i skrivande stund ligger jag ankrad utanför Pangai på ön Lifuka. Lite roligt eftersom jag i princip ligger på exakt samma plats som vi gjorde med Nerthus 2016. Jag har kvar spåret i sjökortet. Intressant att vara tillbaka och känna igen hamnen. Men innan jag kom hit hann jag ankra två dygn en bit norrut. Fin plats att vila på efter en vaken natt då jag segla över från Vavau.

Här har jag fyllt gas och bensin till jollens utombordare. Vi seglare, nu är jag tillsammans med Anneli och björn från Maric´x, blir så vänligt bemötta vilket visade sig då jag hade fyllt gasflaskan. Killarna erbjöd sig köra oss till den plats där det fanns bensin och sedan till jollarna. Se bilder nedan från gasdepån samt ”bensinmacken”. Allt enkelt men fungerande.

Det börjar dra ihop sig till avgång mot NZ. Det vi alla seglare gör just nu är att analysera vädret för att hitta bästa tiden för att segla de 1000 nm ner till norra NZ. Låg- och högtrycken passerar i rask och regelbunden takt. Det gäller att hitta rytmen och försöka förutspå vilken bana de kammar att ta. Här på södra klotet blåser det medurs runt lågtrycken till skillnad från norra klotet där det blåser moturs. Så runt högtrycken cirklar följaktligen vinden moturs här nere. 

Så fort jag möter besättningar från andra båtar hamnar samtalen kring bästa tiden att gå. Cirka 300 nm söder ut från Tonga finnas ett stort korallrev, utan öar eller land som reser sig över vattenytan. Där kan man gå in och avvakta rätt tid. Lite häftigt att ligga ankrad mitt i oceanen men med stilla vatten. Vinden blåser dock utan vindskydd av land. Det kan hända att man blir kvar där några dagar för att hitta rätt väderfönster för de återstående 7-800 nm ner mot NZ, som möter oss med vårväder och betydligt kallar klimat än jag fått njuta av de senaste 10 månaderna.

Nu kommer jag att segla runt i Haapai fram till jag ser rätt tid närma sig för att vända stäven söderut.

här sitter klockaren då det är dags för rigning.

Färjeterminalen ser ut som den gjorde 2016.

Fyllning av gas sker manuellt. Fina killar som gärna ställer upp på en bild men kör mig bensinmacken.

Bensin fylls med hävert till en bytta varefter den slangas vidare till min dunk.

Jolleparkeringen är fortfarande lite grovyxad.

//PE