Orkney – Sverige och Västkusten

Efter fina dagar på Orkney var det till slut dags att segla vidare mot hemmavatten. Orkney och Stromness blev ett intressant stopp med många möten med Island Gamesdeltgare, inte minst dom från Gotland. Att få uppleva spelen och en del av den gotländska truppen gjorde stoppet väl värt. Engagemanget och drivet hos ledare och stöttande politiker är imponerande. Jag kan inte nog uppskatta idén att låta öar träffas regelbundet för att idrotta och inte minst mötas och och på så vis skapa nya vänner och relationer. Ett bevis på att hav inte isolerar utan snarare förenar.

Väl ute på Nordsjön blev jag sjuk i vad som verkade vara en halsfluss. Feber och ont i kroppen. Det var första gången jag träffade så mycket folk och dessutom var jag i inomhushallar för att se bl a badminton. Det är klart min ovana kropp inte kunde stå emot bacillerna. Som tur var blev det en stilla översegling i svaga vindar så allt gick bra även om jag var kraxig och febrig. 

Första ankringen i svenskt vatten blev en fin liten vik utanför Tjörn. Intressant känsla att veta att jag var i Sverige nu. Pumpade jollen och puttrade in till Skärhamn för att trampa marken och bara känna efter. Regnet hängde i luften så efter en kort promenad och en mjukglass återvände jag till basen, Link One, innan regnet kom.

Efter Tjörn seglade jag vidare söderut med Marstrand som första ankring. Där möttes jag av Christer och Stina som bjöd på fika i deras hem. Christer och jag var en del av besättningen på Alma Mater då vi segla över Atlanten 1977, min första Atlantöversegling. Så fint att ses igen. Jag hann med att kolla i två av Christers fotoalbum. Se bild nedan…

Lite vidare söderut väntade Långedrag och återförening med Maria. Senast vi sågs var i Sydafrika i December/Januari. 

På kajen träffade jag en gotlänning och en tidigare gotlänning som sett att jag anlänt. Bo Manelius var för länge sedan chef på Snäck då det var en konferensanläggning. Han bjöd hem mig på middag och vi hade många gemensam minnen att glädjas åt. 

Gotlänningen Per Alvinge stod på Kajen framför Link One och sa hej då jag närmade mig. Det visade sig att han sett att jag var i Långedrag och ville morsa, tillsammans med sitt barnbarn som bor i Göteborg. Per har dessutom följt min segling via sociala media. Det blev ett trevligt möte i sittbrunnen. 

Dagen därpå tog jag spårvagnen in till Göteborgs centralstation för att möta Maria. Tänk att det passerat ett halvår, och drygt 12 000 nm, sedan vi spenderade två månader tillsammans i Sydafrika. 

För att passa vindar och väder seglade vi redan dagen efter vidare  söderut, via ett tredagarsstopp i Buas hamn, till Falsterbo kanal där vi ligger nu.

Vindarna ser lovande ut för vidare segling upp mot Stockholms skärgård där vi ska möta vänner och fira en femtioåring innan vi går till Visby för att avsluta min jordenruntsegling. Planerad ankomst Visby cirka den 20 augusti. 

Under Island Games på Orkney var vi fem gotlänningar som inte ingick i truppen. Vi var med andra ord supportrar.

Jon och hans hustru Tanya är från Bermuda där jag träffade dom första gången. Så trevligt att få en pratstund ombord på Link One, nu på Orkney.

Jag fick glädjen att träffa politiker och ledare ombord. Roligt att få visa upp min ”lilla värld”.

Det blev surdegsmackor eftersom jag just hade tagit ut ett nybakt bröd ur ugnen.

Vi fick många intressanta samtal i brunnen. Bl a hur haven och vattnet förenar vilket Island Games är ett bevis på. Att havet förenat oss som träffades i sittbrunnen passar ju in fint.

Lämnade Stromness en stilla morgon för att segla till Sverige och Västkusten.

De första 20 distansminuterna gick inomskärs innan jag styrde ut på Nordsjön.

Rätt vackert med den böljande naturen.

En del gas- och oljeborrtorn i Nordsjön.

Mäktiga skapelser.

Större delen av sträck mellan Orkney och Sverige innebar svaga vindar och kryss. Här syns mitt spår samt en del av alla fiskebåtar som tömmer havet på fisk. Då jag ser alla fiskefartyg undrar jag hur länge fisken ska räcka.

Första stoppet i Sverige blev just utanför Skärhamn på Tjörn. Ankrade i en fin liten vik och i skydd av kala klippor. Se den ljusblå pricken.

Efter en dags segling ankrade jag i Marstrand för ett besök hos Christer och Stina.

Så roligt att ses. Tack Christer och Stina för en trevlig eftermiddag tillsammans.

1977 seglade ett gäng över Atlanten tillsammans. Jag och Christer var en del av besättningen.
Christer visade mig några fotoalbum och jag kan int låta bli att visa den här killen. Gissa vem?’

Från Marstrand och en nattankring hamnade jag i Långedrag, plats A35.

Långedrag har vi besökt några gånger tidigare, bl a då vi avseglade med Nerthus 2015.
Nu anslöt Maria för att segla den återstående sträckan till Visby dit vi planerar anlände kring den 20 augusti.

Trevligt med sällskap av Maria för vidare segling från Långedrag.

Första stopp efter Långedrag, en segling på 30 nm till Bua. Fin liten hamn.

I Bua finns Kurt Andersson som vi mött i Karibien både 2023 och 2025. Han bor på sin båt i värmen under vintrarna och i Bua på somrarna. Ett bra liv.

Vår vän Kurt från St Anne på Martinique i Karibien visade oss Varberg som inte ligger långt från Bua. Fint badhus!

Hälsningar

PE och nu även Maria