Spännande öriket Mauritius

Just ligger Link One på norra Mauritius och Grand Bay, ca 14 nm norr om Port Louis där vi klarerade in. Men först ska jag backa tillbaka till underbara Rodrigues.

Som jag berättade tidigare är ön så olik Mauritius trots att ön tillhör nationen Mauritius. Rodrigues är mer easy going och har en helt annan mix av etniska och religösa folkslag. På Mauritius dominerar Hindu medan majoriteten på Rodrigues är kristna (katoliker) men även muslimer, buddister och hinduer som alla lever i samverkan för öns bästa.

Ett tydligt exempel på att man liter på varandra och att man inte gärna krånglar till tillvaron blev uppenbar då vi, jag och Christoph från Tin Lizzy, hyrde bil för en tur runt ön. Först var det svårt att hitta den plats som angavs av Google Maps. Vi verkligen letade i den gatukorsning där uthyrningskontoret skulle ligga. Till slut frågade vi en förbipasserande som pekade på en mat-och diversebutik. Hmm, där hade vi tidigare handlat, men biluthyrning? Jag frågade en av killarna som arbetade i butiken om de hyrde ut bilar. Jo då, det gjorde dom och han pekade inåt butiken vilket jag tolkade som att uthyrningen fanns bakom butiken. Vi gick ut på gatan för att runda hörnet och leta vidare. Killen sprang ikapp mig och bad oss följa honom in i den trånga butiken igen. Vid ett litet bord gömt bakom varor satt en elegant man vid sin lap top och högar av papper. Jo då, det skulle gå fint att hyra en bil om två dagar. De hade redan fem kunder till nästa dag så alla bilar var uppbokade. Då jag frågade om vi skulle skriva ner namn och telefonnummer sa han att det behövdes inte. Han vill bara veta om vi kört på vänster sida tidigare, vilket vi gjort. Bra, då är ni välkomna i övermorgon vid 9.00. 

Vi hittade mannen på samma plats i butiken. Fick en nyckel och ombads gå ner till stranden där bilen skulle lämnas till oss. Ska vi skriva ett kontrakt kanske? Nix. Vi betalade 230 kr, inga papper och allt var i sin ordning. Vi fick en fin Toyota levererad till parkeringen nere vid stranden. Nycklarna lämnades över och mannen försvann. Vid dagens slut parkerade vi vid stranden och lämnade nycklarna butiken. No worries. Inga koller av bilen. Alla litar på varandra här.

Bilturen runt ön var intressant, inte minst besöket på den plats där man arbetar för att återskapa några av de djurarter som besökande sjöfarare utrotat. Framförallt de stora landsköldpaddorna. Tyvärr är den stora och för ön unika jättesköldpaddan borta för alltid. Den fanns i överflöd och blev ett välkommet tillskott till mathållningen ombord på förbipasserande segelfartyg. Nu föder man upp andra arter från bla Seychellerna och Madagaskar, öar som ligger i samma världsdel. Visst ni förresten att Mauritius/Rodrigues ligger i Afrika. Jag hade i iallafall aldrig tänkt så.

Dags att segla vidare till Mauritius, den stora och tätt befolkade huvudön. Allt såg bra ut vad gäller väder och vindar så det blev avsegling på eftermiddagen den 1/10. Med tanke på de stora avstånden i Indiska Oceanen blev de 360 nm till Mauritius en kort distans som tog bara tre dygn. Under en dag fick vi svaga vindar kring 3-5 ms men annars superb segling och riktigt snäll sjö. 

Den 4/10 vi 14-tiden fick jag klartecken av Port Control att gå in till kaj i Port Louis. Enligt order förtöjde jag vid en betongkaj utan knapar eller anordningar för att förtöja. Det blev till att säkra mina linor runt staketets stolpar. Konstigt att ha det på det viset år efter år. Tyvärr var det väldigt oroligt i vattnet och Link One rörde sig ordentligt utmed kajen. Fendrarna fick verkligen göra rätt för sig. Tin Lizzy kom in någon timme senare. 

Först kom ”Helth” till restaurangen intill platsen där jag förtöjt. Officeren fick mina papper och pass. Bara ett formulär att fylla i, sedan var jag klar. Customs letade igenom Link One av tre personer. Hittade såklart inget konstigt så efter 12 ifyllda formulär, samt att jag måste lämna ifrån mig harpunen, var jag klar för Immigration som slutat för dagen. Det blev med andra ord en natt vid den satans kajen. Klockan 9.00 kom Immigration. Pass och ett nytt formulär med samma uppgifter som jag lämnat på alla tidigare instanser fick jag passet stämplat. 

När allt var klart lämnade både jag och Tin Lizzy Port Louis så fort vi kunde. Vi seglade upp de 14 nm till norra Mauritius och Grand Bay. En trevlig och av ett korallrev väl skyddad vik. Ankrade på 5 m och perfekt sandbotten. 

Mauritius är en spännande ö med en mix av olika folkslag och religioner. Här är, som jag skrev tidigare, Hindu den största religionen. Det märks verkligen att engelsmännen, som regerat här sedan 1810 fram till självständigheten 1968, erbjudit indier arbete här eftersom arbetskraften behövdes då slaveriet till slut upphörde 1835. Sockerrörsodingen var, och fortfarande är, den dominerande grödan. 

Ön är inte så stor men det bor 1,3 miljoner här. Mauritius är en republik och den bäst fungerande demokratin samt även dem mest tätbefolkade landet i Afrika. Jo dom tillhör Afrika!

På 1500-talet siktades ön av portugiserna, vilka inte gjorde några anspråk på den obefolkade ön. Senare kom holländarna vilka ersattes av fransmännen som ockuperar Maurtitius 1721.

Nära 70% av jordbruksarealen är Sockerrör. I går besökte vi ett museum som visade utvecklingen sedan odlingarna inleddes av fransmännen. Det var en nedlagd anläggning där maskinerna fanns kvar. Det var Mauritius ”Roma sockerbruk”. Intressant men också obehagligt att ta del av slaveriet. Över 50% av öns befolkning bestod på den tiden av slavar från Afrika. 

I dag blåser det ordentligt vilket inte stör i den fina vilken Grand Bay. Då vi hade bil i går passade vi på att bunkra mat mm inför de 1600 nm till Richards Bay i Sydafrika. Nu gäller det att hitta det bästa väderfönstret för att ta oss förbi sydligaste Madagaskar och vidare genom Agulhas-strömmen närmare Afrika. Eftersom vi kommit en bra bit söderut har vi inte samma stabila förhållanden som i passadområdena. Under de 10-14 dagar seglingen kommer att ta kan alla väder dyka upp. Låg-och högtryck kommer på löpande band in från atlantsidan. Det är som ni förstår inte lätt att spå väder så långt in i framtiden som 10-14 dygn. Jag tittar på ett område som sträcker sig från  Kap Horn och hit för att se hur vädersystemen rör sig. Spännande och väldigt intressant. Som det ser ut nu blir det utklarering och departure kring 16-18 oktober. Utklarering måste ske i Port Louis där även min harpun väntar på mig.

Ja det finns så mkt att beskriva så jag hoppas bilderna nedan kan bidra.

En bild över hamnen Port Mathurin på Rodrigues. Titta noga i bilden högra del så ser ni min mast, närmast röda taket.

Från besöket på platsen där man tar hand om och låter sköldpaddor föröka sig.

På området för sköldpaddorna fanns även en grotta. Lite intressant eftersom området är skapat av korall för länge sedan. Som Gotland faktiskt. Grottan lite större än Lumelunda…

En kiosk utmed vägen.

Här butiken som visade sig hyra ut bilar.

Biluthyrningen.

Det blev en snabblunch hos en kvinna som erbjöd Kreolmat i form av mjuka/färska majstacos med spännande innehåll. Godis!

Ut från hamnen och runda revet innan vi kan sträcka ut mot Mauritius.

Nu är vi i vattnen där fartygen som valt rutten via Godahoppsudden passerar för att gå mot Asien. Jag tror det är mer trafik nu när många väljer bort Suezkanalen.

Framme vid Port Louis, den stora hamnstaden. Jag blir alltid lite nedstämd då jag ser all rök.

Kajen jag måste ligga vid då jag klarerar in till Mauritius.

Många kinesiska fiskfartyg här också.

Skönt att lämna hamnen och segla upp mot Grand Bay.

I Grand Bay finns många charterkatamaraner mm samt en yacht club för ca 2000 medlemmar. Den ligger fint med viken och oceanen som fond.

Jag och Christoph besöker yachtklubben.

Utmed Grand Bays strand ligger resorter. Vi som seglare är välkomna att gå via deras strand för att komma in till staden.

Lite fix ombord. Mitt lyse som sitter under solpanelerna och lyser upp aktern och plattformen hade slutat fungera. Nu gör den det igen.

Ön är delvis bergig.

Bergen påminner oss om öns vulkaniska historia.

Här vulkanaska som skapar en intressant palett av färger.

Hindutempel. Finns lite här och var.

Det svarta är ebenholts.

Maskinen som maler sockerrör.

Är man fabrikant på sockerbruket ska man bo bra… Inte sant? Långt från dåtidens arbetskraft.

Romprovning på det nedlagda och till museum omvandlade sockerrörsbruket. Jag köper nog några flaskor innan jag lämnar Mauritius.

i den stora matbutiken blir vi påminda om Mauritius stora produktion av Rom.

En hinduplats vid havet.

Hälsningar

Per-Erling och Link One