St Helena till Fernando de Noronha
Sedan St Helena blev det två veckors segling till Fernando de Noronha i Brasilien.
Efter ett dygn rullade jag in storen och satte mina två genuar på bommar, wing on wing. Så för den återstående tiden fram till Fernando rullade jag ut och in för att anpassa till vindstyrkan. Lite märklig känsla att segla under så lång tid med samma segel satta.
Ju längre norrut jag saglar så minskar graderna /latituden för att efter Fernando då jag passerar ekvatorn få ökande gradtal N. Fernando ligger på 3gr S.
Fernando ligger ca 350 km utanför Brasiliens östra udde. Ön upptäcktes 1501-1502 av Portugal. I dag är ön en nationalpark och turismen är den dominerande inkomsten. För att skona naturen och havet tillåts bara 400 turisten samtidigt, seglare undantagna. Strikta regler vad vi för göra eller inte göra. Känns bra tycker jag.
Det finns ingen riktig hamn, bara en vågbrytare för att skydda för den kraftiga dyningen som kommer in från nordost. Jag antar att det är tradewinds norr om ekvatorn som skapar vågorna som sedan rullar ner hi. Vinden är sydostlig här och nordostlig norr om ekvatorn.
Allt är väldigt ”easy going” och inklareringen lika så. Språket är såklart portugisiska och engelskan i stort obefintlig.
I morgon söndag lämnar vi, Tin Lizzy och jag, för att segla in mot Sydamerikas kust för att fånga den nordgående strömmen. Tin Lizz ska till Djävulsön utanför Franska Guiana, just söder om Surinam, dit Christoph går efter stoppet på Djävulsön. Så vår gemensamma tid på haven upphör nu eftersom jag går direkt till Martinique i Karibien. Jag har ju redan varit på dessa platser. Distansen från Fernando till Martinique är lite drygt 2000 nm.
Just nu har vi avslutat utklareringen och betalat dygnsavgiften, ca 190 kr per person och dygn för att vara i naturreservatet Fernando de Noronha. Den här lösningen borde införas på många av de utsatta öarna och platserna jag besökt.. Värna om naturen känns ju bra.
Under tre timmar försvann vinden helt. Det blev maskin under den tiden. Som tur var det all maskintid det blev mellan St Helena och Fernando.
Sedan kom det mörka moln och med dom vind. Härligt när gjutjärnet tystnar.
På morgonen då natten övergick till morgon siktade jag Fernandos berg.
Ankrade intill den klassiska bergsprofilen.
Fernando består av flera öar varav endast de Noronha är bebodd.
Det är hisnande att tänka kring de bergsformationer som skapats vid vulkanutbrotten en gång i tiden. En bit ut från ön över 4000 meter djupt.
Hos harour master sitter den en bild som visar olika stadier av dyning som rullar in.
Vi hade tur som kom efter att det bröt vid vågbrytaren.
Jolleparkeringen med stora rörelser i vattnet.
Sandstranden vid vår ankring och jolleparkering.
Vägen upp från stranden till bebyggelsen. Bar och hamnkapten.
Gott om plats för den som vill spendera tid på stranden.
Kvällsbild över ankringen. Link One ligger där borta..
//PE
Hoppas att du tog ett dopp vid den underbara stranden.
Hej
Nix, inget bad. Blev vandringar och mest häng vid hamnen.
Tack Per-Erling för alla fantastiska inlägg, så härligt att följa dig och så skönt att allt verkar gå så bra! Lycka till framöver! Kramar Maria och Håkan
Hej
Vad roligt att ni följer. Går allt som jag tänkt kommer jag tillbaka till Gotland i slutet av sommaren.
//PE