Suwarrow klättrar högt på listan

Seglingen de nästan 600 nm mellan Maupihaa och Suwarrow var bra. Inga överraskningar, jag behövde aldrig använda maskin annat än genom passen. Vid ett eller två tillfällen fick jag flera AIS-ekon från andra fartyg i närheten. Det visade sig vara fartyg, och kanske bojar med AIS, som jag såg. Fartygen var från Taiwan, troligen fiskar de tonfisk.

Väl framme ropade jag på ”rangers” för att anmäla min ankomst. Fick inget svar så jag gick in i lätt motström och ankrade på den plats som anvisats för seglare.

Suwarrow är ett naturreservat sedan 1978 och har därför stränga regler vad vi får göra när vi är där. Ordningen bevakas av två ”rangers eller care takers”, som också handhar in- och utklarering från Cook Islands (en ögrupp med 15 öar) Läser man på om ön och vad som gäller omnämns Harry som en omtyckt och uppskattad person. Han fanns på plats nu också tillsammans med sin fru. De bor helt isolerade på ön tre månader i sträck.

När jag ankrade fanns redan Maric´x, med det svenska paret, på plats sedan några timmar. Vi klarerade in tillsammans på Harrys veranda. Vi fick all info efter att ha fyllt i ett antal blanketter och betalat 60 USD. Jag frågade om det var något de saknade och som jag kanske kunde bistå med. Jo, mjölet var slut. Det blev tre kilo mjöl som jag mkt väl kunde avvara fram till nästa stopp.

Väderläget sa att jag inte kunde stanna mer än tre dygn eftersom vindarna sakta skulle avta på nästa sträcka, den till Apia på Western Samoa.

De tre dagarna fylldes av fantastisk snorkling bland friska och kraftfulla koraller. Så omtumlande att få uppleva en opåverkad miljö där människan inte ställt till det. En morgon var vi ute vid en plats där Manta Rays samlas varje dag vid ca kl 09-10. Tre stora mantor, den ena var största jag sett, som sakta svävade fram runt några stora korallhuvuden. Allt medan småfisk hjälper mantorna hålla sig rena i mun och kropp. Det är svårt att bedöma storleken men den största var minst 2,5 m mellan vingspetsarna.

Suwarrow kallas också för ”Treasure Island” av författaren Robert Louis Stevenson eller som ” Världens mest romantiska ö” enligt Harrys fru Fanny.

I mitten av 1800-talet genomförde ett fartyg från Tahiti en uppmätning av revet. Då hittades en stålkista med mynt till ett värde av i nuvarande valuta 5 milj USD. Det, vid sidan av ett fynd av juveler i ett sköldpaddsbo, under samma århundrade. Det var en NZ-ländare som gjorde fyndet men kunde inte få med sig skatten utan grävde ner den igen. Sedan dess har man inte lyckats återfinna skatten. Dessa historier bidrar till att Suwarrow även kallas för Treasure Island.

Man har även hittat kvarlevor från besättningar efter strandade fartyg.
Ja, besöket på Suwarrow klättrar högt på listan för min del.

Just nu har jag nästan kommit halvvägs till Samoa och vindarna börja ställa till det. I morse kl 05 öppnade sig himlen för ett tropiskt skyfall samtidigt som vinden vred 180 gr. Alltså, fören vänd mot Suwarrow igen. Det blev en del jobb i regnet för att få ordning på allt.

In med seglen för att sedan vända fören mot Samoa igen och med maskinens hjälp sakta invänta att vinden vred tillbaka. Nu kl 09.00 är allt som det ska igen och jag seglar med spirad genua och storsegel på rätt kurs, mot Apia på Samoa. Hoppas vara framme söndag eftermiddag eller kanske måndag förmiddag.

Vindprognosen ser inte helt bra ut. Det finns risk att vinden fortsätter avta. Ja ja, vi får se.
Innan jag är framme passerar Link One datumlinjen och jag kommer att förlora en kalenderdag i mitt liv. Nu uppe i snart tre dagar totalt. 1978, 2016 och nu 2023.

Hälsningar
En blöt men glad PE