Sydafrika till Namibia
I marinan där Link One låg i Cape Town fanns en kran, så den 7 januari hade jag bokat tid för lyft och bottenvåning av Link One. Senast jag gjorde detta var i NZ i mitten av november 2023.
Fram till lyft av Link One fick Maria och jag gott om tid att träffa andra seglare och inte minst utforska Cape Town. Det blev såklart besök på Cape Point/Godahoppsudden och Table Mountain även om vi var där även 2017. Guidad tur i stadsdelen Bo Kaap som berättade om Cape Town och delvis Sydafrikas historia. Tänk vilken viktigt plats det var för historiens sjöfarare för att bunkra bl a vatten. Gripande var såklart besöket på Robben Island som ligger ca 7 nm utanför kusten. Där satt Nelson Mandela fången innan han frigavs 1990 efter att varit fängslad i 27 år.
Jag märkte att det gjordes ett omfattande arbete för att piffa upp området kring klubbhuset. En plastgräsmatta lades ut och kantades av en ny stensättning. Trappan in till receptionen fick ny beläggning. Svaret kom lite senare, princessan Anne från Storbrittannien skulle komma på besök. Är men en ”Royal Yacht Club” så är man… Hur det gick vet jag inte just nu eftersom vi lämnade bara två dagar innan hon skulle komma.
Efter att Marias flyg till Sverige lyft hade jag några dagar på mig för bunkring av mat mm samt att göra de sista förberedelserna inför den långa sträcka upp till Karibien.
Den 19/1 lämnade jag och Tin Lizzy Cape Town för att segla 780 Nm upp till Walvis Bay i Namibia. Efter sex dygn förtöjde jag Kl 04.30 utanpå Tin Lizzi i Walvis Bay Yacht Club. Det blev några timmars sömn innan det blev dags för besök på marinakontoret och senare Immigration och Customs. Så fantastiskt fint bemötande från alla parter.
Utifrån vad jag upplevt under de första dagarna känns det som Namibia mår bra. Bättre än t ex Sydafrika. Hoppas bilderna nedan kan förmedla lite av vad jag fått se under den korta tid jag varit här.
I dag onsdag har jag gjort en tur ut i öknen och sanddynorna tillsammans med Christoph. Vi fick varsin fyrhjuling och en fantastisk man som guide. Han har organiserat och lett grupper i över 20 år. Turen inleddes med grunderna i att köra i sand där det ibland blev branta nedförslut. Vi fick en inlevelsefull berättelse i sandynornas ”liv” och hur det förändrat, och fortsatt gör, landskapet och kusten. Människor har levt här i tusentals år och lämnat spår efter sig som kommer i dagen då vinden har flyttat sanden så den gamla havs- och flodbotten blev synlig. Där i den förstenade dyn fick vi se fotspår från odjur och människor.
I morgon torsdag den 30/1 planerar vi lämna för att segla de 1200 nm till St Helena. Väderfönstret ser bra ut och jag ser fram mot en lugn passadsegling när vi nu lämnar de mer oroliga vattnen längst Afrikas kust.
//Per-Erling
Trevlig läsning som vanligt! Kommer jag i dessa krokar verkar det väl värt ett besök.
Visst är det Furillen!
Så spännande med ST Helena, har ni varit där förr? Varit på Edinburgh of the Seven Seas?
Hoppas ni får härliga passadvindar och en trevlig segling!
Liten förtydligande, Edinburgh of the Seven Seas på Tristan da Cunha. Det ser väldigt spartanskt ut.
Tack PE för din fina reseberättelse, ännu en i raden… särskilt intressant när jag själv varit där
Ser också att den lilla julgranen kommit fram- precis som min tvilling i Sthlm..
Ha en fin seglats till ön mitt ute i havet varm kram Birthe
Mycket intressant läsning som vanligt . Önskar dig god och säker seglats . Hälsningar
Maggan o Göran Wassberg
Härliga bilder som frammanar härliga minnen😊