Hej och Tack, nya tider väntar
Seglarbloggen har olika ”kapitel” i form av båtar och resmål. Första delen omfattade seglingen med Lasse Ljug och hans Arianna till Antarktis. Nästa etapp var seglingen med Nerthus jorden runt 2015-18. Senaste kapitlet handlar om Blue Puffin, vår RM1270, som tog oss till Kanarieöarna 2019-20. Det här inlägget blir sista och avslutande blogginlägget som omfattar tiden efter försäljningen av Blue Puffin och just innan och då coronapandemin drabbade världen.
När jag skriver det här sitter jag i vår lägenhet i Visby och tittar ut över ett vindpinat hav och i karantän sedan fem dagar tillbaka. Jag angjorde Visby med färjan i söndags, den 29 mars kl 15.00.
Som jag skrev i förra blogginlägget så blev jag kvar i Santa Cruz medan Maria flög hem till Visby. Jag ville stanna för att avsluta försäljningen innan jag tänkte resa hem. Allt gick bra och kontrakt samt betalning genomfördes som planerat. Spanien stängdes ned liksom de flesta andra länder. Jag hade en bokad flygbiljett med Norwegian i slutet av mars, som förstås ställdes in. Ingen större fara för min del så jag bokade om till en tidigare avgång, vilket senare även den ställdes in. Min tanke då var att Norwegian skulle samla upp alla sina strandsatta passagerare och återkomma med nytt förslag till resa. Så skedde inte och jag börjad ställa mig in på en lång vistelse i värmen då alla länder stängde sina gränser och man talade om att flygplatserna på Teneriffa också skulle stänga inom kort.
Jag hade satt upp mig på listan över svenskar som befann sig på Kanarieöarna, en lista som svenska UD administrerade över nätet och appen Resklar.
Nu försökte jag hitta ett flyg som skulle ta mig till Stockholm eller annan flygplats i Sverige, utan att lyckas. Jo det fanns flyg via 12 timmarsstopp i Madrid samt stopp London. Osäkerheten var så stor att jag valde att avvakta. Helt plötsligt kom ett meddelande via en notis från Resklar-appen att SAS hade satt in ett flyg från Las Palmas den 28 mars! Jag kastade mig på datorn och såg att det fanns plats. Problemet var bara att jag inte befann mig på Gran Canaria utan på grannön Teneriffa och all färjetrafik var stoppad samt att det var förbjudet att resa mellan öarna med flyg om man inte hade ett angeläget skäl. Resa hem till hemlandet var ett sådan skäl men krävde ett intyg, ett formulär som lyckligtvis UD tillhandahöll via appen. SAS planet skulle lyfta 14.40 så nu gällde det att hitta ett flyg till Las Palmas innan jag kunde boka SAS. Gissa om det var nervigt att boka lokalflyget på en sajt som bara stundtals visade sig fungera. Ibland var alla flighter fulla eller inställda och ibland fanns det plats på 07.00. Efter en timmes arbete hade jag bokat både lokalflyg och SAS. Gissa om det kändes bra.
Nu blev det full fart med att ordna med allt som skulle fixas med Blue Puffin. Tyvärr befann sig nya ägaren av Blue Puffin i Schweiz och har ingen möjlighet att resa till Teneriffa för att ta hand om båten. Han insåg nu att det kanske skulle dröja ända till juni eller juli innan han skulle få möjlighet att flytta ombord. Jag förtöjde och förberedde Puffin för att avvakta nya ägarens ankomst till sommaren.
Vi hade rätt mycket privata saker som skulle skeppas hem till Sverige. Efter tips från marinan hade jag fått kontakt med en fraktmäklare som kunde ordna transport av ca 300 kg prylar, med fartygsfrakt. Som tur var hade jag lyckats köpa flyttlådor på ett byggvaruhus dagen innan allt stängde ned pga Coronan.
Mitt flyg gick den 28 mars och den 26 hämtade en liten lastbil upp två pallar lastade med 18 flyttlådor, två hopfällbara cyklar, två harpuner samt en symaskin. Enligt “Coronareglerna” fick inte chauffören ta i godset så jag fick packa pallarna samt plasta in med typ Gladpack så att allt höll sig på plats.
Den 28:e på morgonen var allt klart med sista iordningställandet ombord samt min packning som skulle med på flygresan hem. Taxin ville hämta redan 05.15. Det var en lite kuslig färd genom ett spöklikt Santa Cruz till en öde terminal.
I Spanien rådde stränga krav för att begränsa smittspridning. Jag hade hittad några bra munskydd bland målarutrustningen ombord. Så länge jag befann mig ombord eller på bryggan i marinan hade jag känt mig trygg men nu skulle jag resa och vistas på flygplatser samt ombord på flygplan. Kändes nu helt rätt att bära munskydd vilket jag gjorde fram till att jag landade och kom ut från Arlandaterminalen. Här slogs jag av hur mycket lättare Sverige tycktes förhålla sig till Coronahotet.
Flygbussen till Cityterminalen, en hotellnatt på Scandic, båtbussen till Nynäshamn och färjan till Visby blev en bra avslutning på segeläventyret som började i Roscoff/Frankrike i juli 2019.
Nu sitter jag o tittar ut över ett blåsigt Östersjön, femte dagen på min andra period fjortondagarskarantän. Först drygt fjorton dagar i Santa Cruz och det var karantän där polis o militär patrullerade gatorna för att säkerställa att man inte gick två och två då man gick för handla mat eller medicin. När jag bar på en kasse mat mötte jag en polisbil som stoppade en pappa som gick med sin tioåriga son. Polisen stoppade alltså pappan o barnet och inte mig med min matkasse.
Så, nu stänger jag Seglarbloggen för den här gången och hoppas återkomma då det förhoppningsvis blir dags att kasta loss igen med en ny båt. Vi letar som sagt efter en ny yacht men som läget är just nu är det ju omöjligt att resa iväg för att titta på intressanta objekt. Vi får avvakta helt enkelt…..
Seglarhälsningar
Per-Erling
Välkommen hem!
Tack Leif. Hoppas vi ses när ytterligare en vecka har passerat. Min karantän är slut då.
Hej Per,
Peter Lindberg din granne högst upp i huset här. Har följt ditt bloggande med stort nöje och undrar bara varför du sålde Blue Puffin. För liten, för jollig eller? Nerthus och RM är ju verkligen varandras motsatser.
Sitter själv i karantän i södra Frankrike och lär göra så ett bra tag till. Inte ett flyg härifrån, allt nerstängt och då blir det väldigt trist även om solen skiner och det är varmt.
Hälsningar/Peter
Hej Peter
Sorry för sent svar.
När jag seglade förbi La Rochelle på vägen till Kanarieöarna träffade jag mäklaren som sålde båten till mig. Jag sa att om de stötte på ngn som ville köpa en RM1270 så skulle de höra av sig. Så blev det och i februari återkom dom till mig o sa att nu fanns det en man i sextioårsåldern som ville köpa Blue Puffin. Sagt och gjort, så blev det efter inspektion mm.
Pappren skrevs under och pengarna kom in på mitt konto. Köparen skulle bara hem till Schweitz för att hämta sina prylar innan han reste tillbaka till Teneriffa för att lära sig båten och segla runt bland öarna med kamrat under våren innan det skulle bli segling till Medelhavet. Dessvärre stängde alla gränser och ha sitter fortfarande fast hemma i Schweitz, stackaren.
Du frågar varför jag sålde. Det enkla svaret är att båten var väldigt rolig att segla för mig, snabb o livlig. Tyvärr lite för livlig för mina gäster ombord och jag saknade den mer lugna lunken på havet….
Köparen var nöjd med att jag seglade solo från Sverige ner till norra Afrika och Kanarieöarna. det visade att båten var en bra båt för solosegling. Lätthanterad från sittbrunnen samt att jag installerat ett fristående vindroder.
Ses vi på Korpklinten snart?
Hls
Per-Erling