Dyker bland korallraukar

Under tiden jag ankrade vid samhället Otepa på Hao vred vinden en del varvid ankarkättingen slingrade sig runt ett antal korallknobbar på ca 15 m djup. Till slut låg Link One rakt ovanför sitt eget ankare med 60 m kätting väl intrasslad i flera korallhuvuden, som inte är så stora men tillräckligt för att fånga kättingen. När det blev dags för mig att segla vidare till nästa atoll fick jag hjälp av Björn från Maric´x som efter mina instruktioner styrde Link One samt tog hem på kättingen varefter den frigjordes från botten. Jag låg i vattnet för att bättre se hur kättingen snirklade sig mellan korallerna. Vid några tillfällen fick jag hjälpa kättingen på botten. Jag har en enkel kompressor med slang och munstycke som gör att jag kan stanna nere tillräckligt länge utan att behöva komma upp till ytan för att hämta luft.

Allt gick bra och jag kunde segla till passet. Mitt mål var grannatollen 16 nm bort. Jag gick ut via Hao´s pass vid 10.30 och in via Amanu´s pass kl 13.45. Det har blåst några dagar och skulle så fortsätta. Jag valde att gå tvärs över lagunen för att få vind- och sjölä av några öar, motus, på östra revet. Ankrade i sand och inga korallhuvuden. Innan jag ankrar tar jag alltid en tur i en cirkel runt min planerad ankringsplats för att kolla att det är fritt vatten och tillräckligt djupt. Efter ankring simmar jag sedan för att kolla att ankaret sitter bra i sanden samt att det inte finns korall som kan ställa till problem. Ankrar jag under 10 m är sikten så bra att jag ser botten från ytan. På 10 m kan jag dessutom fridyka om jag behöver komma åt ankare eller kätting. Att det är 25-26 gr i vattnet gör ju inget heller.

Jag har etablerat ett namn på korallen som växer upp från botten till ytan och är upp till 30-50 m höga. När jag snorklar och tittar på korallen som växer rakt upp som Raukar, är namnet givet. Jag kallar detta för just korallraukar. För gotländska öron passar namnet bra:-)

Jag kom aldrig till det lilla samhället på Amanu. Vinden och vågorna låg rakt in tyvärr. Vad jag läste så bor det bara ca 175 personer på atollen. Jag träffade två invånare då dom kom till ön där jag låg. De kom för att ta hand om kokosnötterna. I två dagar samlade dom ihop nedfallna nötter i flera högar. När det jobbet var klart klövs nötterna med en stor yxa så att de två halvorna lades så att den vita kokosen kunde torka i solen. Efter tre månader har kokosköttet torkat och krympt. Nu är det bara att plocka ihop all kopra, som den nu kallas, i säckar som som sedan hämtas upp av större fartyg. Vid sidan av fiske är kopran en viktig inkomstkälla på många atoller där man inte odlar pärlor.

När jag skriver det här har jag kommit till Raroia 160 nm vidare från Amanu. Vinden fortsätter att vara hård så jag har gått tvärs över lagunen efter att gått genom passet, precis som jag gjorde på Amanu. Sannolikt kommer jag att ligga här några dygn, vid en fantastisk ankring som enda båt. Så fort vinden tillåter ska jag korsa lagunen tillbaka till samhället. Vi var här med Nerthus 2016 och jag har massor av bilder att visa de vi träffade då. Jag hoppas några av alla finns kvar liksom pärlodlingen.

Raroia är annars känd som den plats där Kontikiflotten strandade 1947. Den exakta platsen ligger bara en bit härifrån och jag kommer att gå dit innan jag korsar lagunen tillbaka till samhället.

Om ni tittar på atollen i Google Earth ser ni alla korallraukar som ligger utspridda som grynnor över hela lagunen. Det är enkelt att ta sig fram i solsken eftersom färgskiftningen är tydlig. Jag tänker ibland att det är som att segla direkt på ett sjökort som är utlagt på lagunens vatten. Det är 30-50 djupt fram till korallen som vuxit rakt upp från botten och till vattenytan. Gissa om det finns mycket fint som lever kring dessa korallraukar.

Livet under ytan är helt fantastiskt. När jag skulle hoppa i vattnet för att kolla ankaret simmade en ca 1,5 m revhaj förbi aktern. Det finns vit- och svartfenade revhajar som är helt ofarliga men lite nyfikna.

I morgon ska jag ta jollen till några platser jag tittat ut för att snorkla. Det finns vad som kallas falska pass där frisk vatten från havet strömmar in i lagunen. Där brukar det vara rikt på fisk och vackra koraller.

Hälsningar
PE