Lämnar Raroia och siktar på Tahanea

Som jag skrev i senaste bloggen så har det varit blåsigt. Låg kvar rätt länge i skydd av revet och ön. Apropå ön så fick jag senare veta av en äldre man i byn att den äldre bosättningen var just på den plats var jag ankrade. Jag hittade faktiskt lämningar av en stenpir i vattnet. Enligt min källa låg bosättningen där eftersom man såg inloppet tvärs över lagunen och hade tid på sig att samla till försvar då krigiska öbor från en atoll norrut, som heter Aha, kom för att ta kvinnor och föra dom därifrån.

Den 13/7 bestämde jag mig för att gå tvärs över lagunen för att ankra intill samhället som ligger nära passet. Solen stod inte riktigt rätt för att jag skulle se korellraukarna under vattnet. Dom reser sig ju upp från botten och till ytan men inte längre. Det är, som jag skrev tidigare, djupt fram till korallen. Jag valde att följa mitt spår tillbaka till passet för att där ansluta till till en märkt led i 1,5 nm fram till ankringen. Allt gick fint och jag hittade en bra sandplätt för ankaret nära kajen. Givetvis en del korallhuvuden lite här och var men med hjälp av flytbojarna jag fäster på kättingen har jag inte trasslat in mig i korallen ännu.

Mötet med byn och folket som bor här blev bara så trevligt. Jag visade bilder för dom jag kände sedan förra besöket 2016. Ett utmärkt sätt att återknyta kontakterna.

Familjen vi lärde känna bäst drev en pärlfarm under ledning av deras mamma. Nu är farmen borta efter en storm och svårigheterna under pandemin. Några av killarna har fått arbete på en av farmerna som nu ägs av kineser. Alla nöjda då det ger arbetstillfällen.

Det var Frankrikes nationaldag den 14/7 så alla umgicks vid sidan av en del roliga aktiviteter och tävlingar. Man tar ju vad som bjuds för att ha roligt. En gren var att kasta kokosnötter i en låg tunna som stod ca 10 m bort, klyva kokosnötter med stor yxa och därefter lossa kokosen från nöten. Det lag som var snabbast vann. Två män och en kvinna i varje lag. För barnen var det klassiska lekar som att hoppa säck och att med förbundna ögon och med instruktioner från lagkamrater plocka små kokospalmer (växer ut från nöten) ute på en stor gräsplan.

Dagen efter var det sång och danstävling. Såååå otroligt trevligt och glatt. Gamla som unga deltog. Glädjen och skratten spred sig bland deltagare och åskådare. Musikerna hade ukulele och gitarrer. De flesta sångerna var på polynesiska. När jag hittar bra internet ska jag lägga upp bilder och kanske film, om det går.

Vi var tre båtar som ankrade här under festligheterna, så vi var bara några få besökare bland de 150 som bor här. Senare på kvällen blev det middag hemma hos familjen jag träffade 2016. Nyfångad tonfisk, rå och stekt, med ris och hemmagjord svart sås av ngt slag. Sötsur på något vis.

Nu på kvällen tog jag en promenad till Emelie och hennes familj för att säga hejdå. Jag köpte ägg av dom efter att jag hade ankrat och därefter har vi setts vid flera tillfällen. Dottern är 16 år och var med hela tiden och ville verkligen vara nära. Dom körde mig sedan till familjen jag träffade för sju år sedan. Där fick jag en fin hemmagjord hatt av Signa. Den hatten ska jag vara rädd om. En av bröderna är Calli som byggt sig ett fint hus på stranden till lagunen. Strandskydd, not. Han hade precis kommit tillbaka från fiske. Blev ett nära hejdå.

I morgon lämnar jag Raroia efter 14 dagar. Nästa atoll blir antagligen Tahanea. Den är obebodd men har fina snorklingsvatten och gott om fisk. Seglingen dit kommer ta ca ett dygn.

Hls
Per-Erling