Innanför revet på atollen HAO

I dag den 16 juni har jag ca 24 timmar fram till passet in till HAO. Startade från Gambier den 13 juni för att segla de dryga 460 nm till just HAO, den första atollen på väg norrut som det går att komma in i. Då menar jag innanför det cirkelformade revet med en möjlig insegling.

Gambier som jag nyss lämnade är en på alla vis trevlig och intressant övärld, just söder om Tuamotuöarna.

Lite bakgrund som sträcker sig tillbaka till 1834. Varför just 1834, jo då landsteg en Jesuitpräst vid namn Honore Laval. Tyvärr är han ett typiskt exempel på vad som skedde i stora delar av Polynesien till följd av missionärerna.

Efter att ha dominerat den sista kungen Maputeoa styrde Laval öarna som en despot. Han införde stränga regler och tvingade befolkningen att resa flera kyrkor samt administrativa byggnader på Gambiers öar, framför allt i Rikitea, den största byn och som ligger på ön Mangareva. Där lät Laval bygga en stor kyrka av korallblock. Under den här perioden led befolkningen under Lavals styre och uppskattningsvis 5000 invånare dog. I dag finns bara ett fåtal personer som direkt härstammar från den ursprungliga befolkningen. Det anmärkningsvärde är att Frankrike uppförde ett minnesmärke med följande text: ”His memory is blessed in these islands” Känn på den!
Källa; Charlie´s charts of Polynesia. Charlie and Margo Wood”

Nåväl, jag stortrivdes under de nära två veckorna jag var där. Besökte tre av tio vulkaniska öar. Huvudön heter alltså Mangareva och där finns huvudorten i Gambier, Rikitea. Det bor ca 1000 personer i öriket, har även sett siffran 1500. Det är en liten slumrande ort med en gata som följer stranden som skär genom samhället. Det är så tyst och lugnt även om det sker aktiviteter lite varstans. Några små butiker, en polisstation mitt emot sjukstugan, några matställen/kaféer och mitt i byn hamnen med en kaj där fraktfartyget kommer ca var tredje vecka. Fartyget är inte stort, kanske 60-80 meter och all lastning och lossning sker med fartygets två kranar. Ingen hydraulik utan med vajerspel. Det är verkligen styckegods som hanteras som förr i tiden. Fullt med folk som dirigerar o tjoar.

På en avlång ö, som man bara når med båt, finns en flygplats där det landar ett plan per vecka, kanske ibland två. Flygplatsen servar inte bara Gambier utan även Pitcairn som ligger ca 280 nm SO om Gambier. Därifrån kommer ibland ett större fartyg som trafikerar Pitcairn och Cooköarna.

När vi var här med Nerthus 2016 besökte vi, utöver Rikitea, ön Aukena. Nu gick jag dit igen för att hälsa på ön och njuta lite av det fina revet mm. Då 2016, bodde en ensling ensam på ön. Han tog så fint emot oss och bjöd på natur och dykupplevelser samt middag. Jag mindes inte var vi ankrade då så jag letade mig fram bland korallhuvudena samt alla dessa bojar som hör till pärlodlingarna. Döm om min glädje och förvåning när samme man ropar från stranden och visar var jag kan gå in med jollen. Jag tog mig in till honom och med mig hade jag min drönare och bilder från 2016. Jag fick ett så kärvänligt välkomnande trots svårigheterna att kommunicera. Han kunde inte engelska och jag inte franska. Men vi flög drönaren tillsammans och när jag senare skulle ut till Link One igen fick jag med mig, direkt från träden, citroner och pomplemousse. (grapefrukt)

Sista natten låg jag vid ön Taravai som ligger vid nordvästra passet, det som jag skulle gå ut via inför seglingen till HAO. Kl 10.00 gick ankaret upp och jag tråcklade mig ut från den lilla lagunen.

Salta hälsningar
Per-Erling